DELA

Över snart!

Detta är helt sanslöst. Natten till i går satt jag uppe och såg Schweiz tappra försök att hindra USA göra mål. Som om det hade intresserat mig ett enda dugg.
Inget ”Vem vet mest”. Inget ”På spåret”. Inget nånting. Bara skidskytte, stafetter, slalom, mera skidskytte, mera slalom eller super-g eller dimma. Vi som hellre ser en gammal engelsk deckare än ungdomar med knäskador på kommande som vindlar sig nerför diverse branter, vi får hålla tillgodo med Hercule Poirot klockan 5 på eftermiddagen (Finlands TV1 ifall någon inte visste). Om man jobbar till 5 så blir det kärvt.

man får söka annan spänning i livet. Man tittar på Schweiz – USA i ishockey. Efter det somnar man gott. Och vaknar av att radion slår på och nyhetsuppläsaren inleder med ett ”Finland har gjort mål”.
Jaha. Och Tjeckien då? För jag förstod ju vad det gällde även om det inte gavs förklaringar.
Maken, som tydligen hade smugit sig upp för att titta på matchen hade läget under kontroll. Det visade sig att han hade hela natten under kontroll. Han hade aldrig smugit sig i säng förstod jag när han fick kaffe och smörgås i tv-fåtöljen. För då måste ju ytterligare Sverige – Slovakien kollas in.

Man kan bestämma sig för att någonting är viktigt. Eller spännande. Eller roligt. Visst kan man det? Och med tanke på vilka enorma summor som satsas på OSar och VMar och Tour de Skier och annat så är det direkt korkat att inte tycka att det är världens mest spännande grejer, som man inte kan leva utan. Det är så man får valuta för pengarna.
Så varför har ingen lärt mig hur det går till? Eftersom jag ändå sitter där och tittar, fast inte så länge och ofta med en bok inom räckhåll. Jag läser faktiskt hellre Leo Löthmans ”Odjur” än håller koll på överbetalda gubbar som far omkring och pucklar på varann på isen.
Boken är till låns, men jag är illa rädd för att jag måste köpa den. Den har åtminstone inledningsvis alldeles underbara beskrivningar av Mariehamn på 50-talet, beskrivningar som liknar det maken och grannen brukar återkalla i minnet vid pipan efter middagen.

Okey då, Löthman har fått stå tillbaka för OS. Men det är inte för att jag gilla OS mer utan för att jag inte vill förstöra Löthman genom att avbryta läsningen varje gång någon vrålar till i rutan över en bra tid, en vurpa eller ett mål.
Och så skapar det en viss samhörighet vid kaffebordet på jobbet.Vi fick faktiskt glass i går.
– För att vintersemestern börjar, sade Jan.
Men det enda folk pratade om var ishockey, för och emot.

HARRIET TUOMINEN