Ostförsvaret
– Jag skulle gärna vara vegetarian, men kött är ju bara så gott!
Jag har hört den raden så många gånger att jag automatiskt transporterar mig till mitt inre happy place redan vid orden ”jag skulle”. Ofta kommer försvarstalet utan mitt eget initiativ, ofta av den stora provokationen att jag valt en vegetarisk måltid där min motpart valde kött.
Förutom att vara ett dåligt argument så är det ju inte ens sant. Det är kryddorna, marinaden och tillredningen som ger smak. Köttet i sig är bara någon annans muskelfibrer. Jag kan såga ner kött-är-ju-gott-argumentet på tusen sätt men oftast låter jag bli. Vill ju inte vara den som är den.
Men nu är jag i den prekära situationen att jag själv halkat ner i samma argumentering. Min vegan-kompis var på besök över helgen och plötsligt märkte jag att jag själv gick in i försvarsställning, helt utan att hon kom med någon attack. En vegetarian äter inte kött, men nog ägg och mjölkprodukter. Sån är jag. En vegan däremot äter ingenting från djurriket. Inte ens honung. Sån är hon.
Hon säger nej tack till smör och ost på mackan. Jag fäller ut taggarna.
I min försvarsställning kan jag tänka att ”ost är ju så gott”, ”ägg är så enkel mat”, ”bakverk med gelatin i är ju så festliga”. Och jo, visst är det så. Men de är inte goda argument för att äta ost, ägg och gelatin. Att äta animaliska livsmedel handlar också om att sätta människans behov före djurens.
Det är förbjudet i lag att göra sexuella övergrepp på djur. Men det är inte förbjudet att inseminera kor. Inseminering görs så att kor ska bli gravida så att de så småningom ska ge oss mjölk. Inseminera är ett fint ord, men det handlar ju egentligen om att föra in en nästan hel mänsklig arm i en kos privata delar, utan kons samtycke. Om vi tänker oss in i kons perspektiv: vad är det egentligen som skiljer den handlingen från ett sexuellt övergrepp?
Det är en stark bild som har levt med mig i någon vecka nu. Och det blir allt svårare att säga ”men ost är ju bara så sju-huukt gott”.
