Om smink och ekonomistudenter
Jag tycker att det ser tufft ut när man lägger på lite smink. Det räcker med lite svart runt ögonen för att få en halvgrå utstyrsel att skina upp. Kalla mig fåfäng om ni vill. Fast det kommer ni inte att göra. Jag är ju man och då är det minsann bara konstigt. Grabbighet är något jag blir mer och mer allergisk mot.
Senast i lördags lade jag lite eyeliner både under ögonen och ovanför dem. Jag gjorde det rätt klumpigt eftersom jag aldrig har lärt mig att hantera sminkverktygen, sedan gnuggade jag ut det lite så att det såg ut som att jag sminkat mig kvällen innan och redan har en hård natt bakom mig.
Det är den enda sminkningen jag kan. Väl inne på stadshotellet i midsommardagsfesten tittade många snett och det är givetvis en stor del av tjusningen. Vem vill inte vara alternativ och annorlunda liksom.
Popstjärnor som Henrik Berggren och Robert Smith är mina sminkförebilder. Man kan fråga sig varför de valde att sminka sig. Skillnaden mellan mig och dem är att de lever på att uttrycka sin annorlundhet. De jobbar med att vara speciella inför folk. Min scen är bara min egen subjektiva fåfänga i nattklubbslobbyn. Men för dem är sminket en given del av imagen.
Det är en image att ha chinos, kotlettfrilla och en skjorta i ljus färg också. Det utstrålar kanske ekonomistudent, om man ska vara fördomsfull. Jag får ursäkta den raljerande tonen om ekonomistudenter. Tyvärr visar mina egna erfarenheter av studier i ämnet att fördomen skrämmande ofta är sann. Kanske det har att göra med de förenklade och verklighetsfrånvända förklaringsmetoder man använder i den så kallade vetenskapen. Om man studerar för mycket ekonomi kanske det smittar av sig på resten av ens uppenbarelse.
Så ni ekonomistudenter som tittar snett på min eyeliner, ni tillfredställer bara mitt narcissistiska bekräftelsebehov. Och ni ska veta att jag tittar snett på er också.
Eller så har det kanske mest att göra med en generell grabbighet. Det är svårt att bryta normen, men machoidealet är så osunt för den psykiska hälsan att det förvånar mig att fler inte försöker. Ekonomisk teori och grabbighet är lika på många sätt. Det handlar om att den starkaste överlever och om att man ska vara störst och bäst. Tänk om man fick vara lite svag eller annorlunda ibland, det mår man bättre av. Ekonomisk rationalitet passar sig illa om man vill vara rationell med mänskliga grejer.
Så ekonomistudenter. Lämna den rutiga skjortan hemma och lägg på lite kajal nästa fredag. Det skulle göra er gott.
Frans Jansson
