DELA

Om små grodorna och Jesus småkusin

Det är tid för akleja, hundkex och prästkrage i en enda explosion.

Det är tid för sill och snaps, jordgubbstårtor i en enda härlig matexplosion.

Det är ”Små grodorna” och ”Jag satte glasögon på min näsa” och en kanske stilla foxtrot i köket i soluppgången.

Varför håller vi på så här?

Som så mycket i världshistorien börjar det hela med ett barnlöst par som längtar efter ett barn. De hette Sakarias och Elisabeth. De är gamla, men så möter de en ängel och får veta att de ska få ett barn, Johannes.

När Jesus mor Maria vet att hon blivit gravid, sex månader efteråt, beger hon sig till Elisabeth och då sparkar Johannes i Elisabeths mage. Det är världens mest kända fosterspark.

Elisabeth och Maria var kusiner. Johannes Döparen och Jesus är alltså småkusiner.

Johannes Döparen förberedde folket på att något nytt skulle komma. Han brann för att människor skulle omvända sig, döpas och förändras som människor.

Han drog sig undan världen och ville ha regler, krav och konsekvens. Som en rit för detta döpte han människor i ett slags omvändelsedop, därav namnet Johannes Döparen.

Hans förväntningar möttes av något helt annorlunda när Jesus, som han banat väg för, kom med förlåtelse och kärlek. Johannes hamnade i fängelse för att han kritiserade kejsarens kärleksaffär med sin brors fru. Till slut blev han halshuggen och fick sitt huvud serverat på ett fat.

Jesus och Johannes Döparen är alltså i mycket varandras motsatser. Johannes är exakt ett halvt år äldre. Vi firar hans födelse när det är som ljusast och dagen som längst. Jesus föds när dagen är som mörkast och kortast.

På Åland har vi en kyrka helgad efter Johannes Döparen, Sunds kyrka.

Här lutar faktiskt golvet framåt. Häller du vatten i altargången rinner det sakta mot altaret. Alla kyrkor som är helgade efter Johannes Döparen lutar lite framåt. ”Att gå IN i kyrkan är att gå NER i kyrkan, det är som att gå ner i Jordanfloden för ett reningsbad. Det passar också här, nära Kyrksundet. Och sedan ska man gå utåt och uppåt förhoppningsvis glad, avskalad från smuts och bekymmer”.