Nu ska det tippas och tippas
Vi är en liten grupp tävlingsinriktade tippare här på jobbet. Är det en intern tävling så är det ofta samma som deltar. I år började det med hockey-VM-tippning. Det såg bra ut för mig, låg på topp tre tills det närmade sig slutspel.
Trots att jag vill vinna tippar jag alltid med hjärtat när det handlar om Finland. Finland på guldplats är helt självklart. Och även att Finland ska vinna alla sina matcher. Och grupper.
Och Kanada, som var så bra så länge. De fick bli på silverplats. Sedan ville jag ha ett otippat namn på tredjeplats. Sådär som Schweiz senast, när de amatörer som hade trott på alplandet tog en massa poäng från oss som visste bättre. Så jag valde Kazakstan. Jag fick en vision från cyberspace och Kazakstan blev min bronsmedaljör.
Förklaringen till Kazakstan-infallet fick jag senare när jag såg att min alla-tiders-absoluta-ishockeyidol Raimo ”Raipe” Helminen var deras tränare. Men jag kände ett litet sting av oro eftersom jag visste att Raipe fått sparken som Tammerforslaget Ilves tränare för att han var så dålig. Och inte gick det bättre för Kazakstan…
Så det blev ingen större framgång i den tippningen.
Men nu är vi på gång igen. Nu ska det tippas fotbolls-VM. Jag måste erkänna att jag knappt följt med fotbollen sedan Diego Maradona drog en lina för mycket. Jag minns att Danmark vann något, och att Grekland skrällde i något. Och att Kamerun har varit bra. Resten tar jag på känsla. Något Kazakstan hittar jag inte, men det finns andra trevliga outsiderländer. Som Holland.
Jag gjorde ett test på internet och fick svaret att Holland är mitt land i fotbolls-VM. Man skulle bland annat svara på frågor om fairplay och laguppställningar, men också om vad man helst dricker och äter när man ser på fotboll. Genom detta intrikata test får man också en bild av en speltröja från favoritlaget med ens namn och favoritnummer på baksidan. Tyvärr skickas ingen riktig tröja till mig med posten.
En fördel med tippningen är att matcherna i den inledande serien blir något så när intressanta. Så länge det finns en chans att mitt resultat kan bli en fullpoängare orkar jag sitta och titta. Jag menar, fotbollsmatcher saknar farten som ishockeymatcher har. Antagligen för att det är så långt mellan målen och för att spelarna måste springa hela vägen istället för att glida på is. Då orkar de inte så många vändor på 2 gånger 45 minuter. Och jag orkar inte se dem sparka höga bollar fram och tillbaka.
Men nu känner jag att jag har vinsten som ett brev på posten (om brevet inte råkar förirra sig till Eckerö, då ser jag aldrig mer skymten av det). Med Holland, Kamerun och Brasilien på topptre kan inget gå fel!
