Nu är det städat i byn!
Sent om sider ska jag berätta att vi har bättrat oss i min by!
Bara ett par kvällar efter grannbyn var vi ute och städade upp längs alla vägar som går kors och tvärs där vi bor. Det blev så snyggt och vi kände oss riktigt stolta. För min del fick jag vatten på kvarnen igen, värsta skräpbovarna är utan överdrift rökare, öldrickare och faktiskt också snusare!
En hel kasse med tomma ölburkar och flaskor fick jag ihop ensam – massor med cigarettpaket och många snusburkar hittade jag också, en hel del godispapper förstås, några slängda handskar och ett bord! Tänk då att vi var många ute och plockade och alla fyllde kassar och sopsäckar med ”fynd”.
Väldigt irriterande är det sedan att efter bara ett par dagar se nya ölburkar blänka på dikesrenarna …
Hur som helst börjar byalaget vakna upp efter en ganska lång vilopaus, det är unga och nya byssbor som tagit på sig att agera väckarklocka. Det är som det ska vara, nya kvastar sopar som bekant bäst.
Att vara aktiv i ett byalag är jättetrevligt, man lär känna folk i grannskapet som man kanske inte skulle göra annars, man upplever gemenskap och trivsel tillsammans. Det är också ett bra sätt för nyinflyttade att lära känna sin by, dess traditioner, historia, seder och bruk, man får förhoppningsvis också en känsla för byns bästa. Att tillsammans under trevliga former jobba för gemensamma mål och ta ansvar för det är utvecklande och lärorikt.
Byn växer och det är roligt!
Nu tänker jag inte på den delgeneralplan kommunen presenterat ett förslag till, vilket skulle innebära ytterligare förtätning i form av bostadsområden, utan jag tänker självklart på den naturliga tillväxten. Det är rena barnvagnsracet på byvägarna nu för tiden.
Yngst i byn just nu är nog Oskar, en dryg vecka gammal, välkommen till byn!
Det känns som om vinterdvalan varit väl lång när explosionen plötsligt kommer – unga människor, flera med rötter i byn, bygger eller köper sig hem, flyttar in och så kommer det småttingar. Det är roligt, byn lever upp, barn är livet, framtiden.
Sent om sider är våren här, ett par veckor senare än tidigare år, men här är den. Vårbruket har inletts i sakta mak och en häftig dynglukt svävar över byarna på landet när det är utkörning på gång. I skrivande stund är det våra grannar som får hålla för näsan, häromdagen låg doften tung över Godby.
Vi har så bra grannar, de klagar aldrig. Åtminstone inte till oss. Bor man granne med djurgårdar får man finna sig i att inte alla dofter är så angenäma alla dagar – men inte desto mindre helt naturliga. Friska.
Finkänsliga, snörpnästa personer ska helst hålla sig i stan och klaga på bilavgaserna, på bonnlandet ska man tåla både skitlukt och elstängsel och veta att allemansrätten inte gäller överallt.
