Norrskensflamman
När gubbar börjar närma sig 60-årsåldern får de något nostalgiskt i blicken. ”Jag körde ju hoj i ungdomen. Det var roligt”, tänker de och förlorar sig i drömmar om vindens sus och sommarens dofter.
Och så stegar de omedelbart iväg till hojbutiken för nu har de råd att slanta upp. Kommer hem med en ny och skinande Harley Davidson för här ska det minsann satsas. Den gamla ungdoms-Javan försvinner i ett grumligt töcken.
Det här vet varenda en som någon gång spanat in gubbarna och hojarna på torget på första maj. Kromen blänker så migränen vaknar. Det mullrar lågt i de superstarka motorerna. Läderväskornas fransar svänger i blåsten och stoltheten lyser i kapp med vårsolen.
Så vad gör då en dam som närmar sig hojåldern?
Jo, hon har blivit med moppe. Ja, ni läste rätt. Hon ska börja köra en nätt, liten, flammande röd skoter mellan Mariehamn och Geta i sommar. Den alternativa rutten är Grendalsvägen-Getaboden, alltså Norrhavet tur/retur.
För några få hundralappar har skotern köpts på lokal nätauktion, inklusive hjälm, handskar, varubox, hänglås med kedja och en extra skvätt motorolja. I topptrim, med lykta och blinkers i skick, med nyckelstart som fungerar.
Att den enklaste försäkringen är så dyr att det tar bara drygt två år att nå upp till inköpspriset är en annan sak. Som försiktig dam får man lida för att ungdomarna kör slarvigt och krockar med sina mopeder.
Så nu står den eldiga Norrskensflamman på vår gård under ett moppetäcke och väntar på att gruset sopas av vägarna. Det är bara ett problem som återstår att lösa för den nya ägarinnan.
Hon kan inte köra moppe. Hon har inte gubbarnas ungdomssäkerhet i huvud och fötter. Hon har inte ens vågat prova om hon når ner med fötterna till marken.
Måste kanske anmäla sig till moppekurs med ungdomarna. Är man välkommen som 58-åring?
I söndags tog hon till slut mod till sig och rullade ut moppen på gatan. Under instruktörens vakande blick körde hon runt kvarteret i 20 kilometers fart.
Det tar lång tid om du ska köra till Geta i 20, muttrade instruktören som gärna hade sett lite mera action.
Förhoppningsvis stiger modet i takt med erfarenheten så att hon vågar öka farten. Men en varning är på plats redan nu – snälla, när ni ser en moppesnigel iklädd reflexväst som ängsligt håller sig på vägkanten på nämnda sträckor i sommar, ta en krok ifall hon skulle råka vingla till.
Man vet aldrig med mogna moppedebutanter. Men försäkringen i är i alla fall i skick.
