DELA

Nina, prinsessa av Nepal

Jag visste inte att det bodde en prinsessa i mig. Men jag märkte det tydligt i lördags när jag deltog i en kongress för prinsessor.
Det kändes naturligt att skrida fram i högklackade skor och aftonklänning och en tiara på huvudet. Och det kändes naturligt att gå upp för en trappa med en röd matta utbredd. (Tyvärr var mattan borta när vi skulle ner igen och ingen i pöbeln som stod i närheten var beredd att lägga sig ner så att vi kunde få trampa på dem istället.)

Men nu
när jag upptäckt prinsessan i mig kan jag säga att vi prinsessor inte har det lätt nuförtiden. Utvecklingen och frigörelsen har gjort att vi inte riktigt kan eller vill anamma de traditionella prinsessfasonerna. Visst, hit med en groda och vi kysser den. Blir det en prins kan det vara kul för en kväll.
Men om det är en av de där mansgris-prinsarna vi läser om i sagorna får han återgå till grodstadiet och terrariet tills det är dags för nästa helkväll i danssalongen.

Vår inställning
kan leda till krockar med det konservativa kungliga etablissemanget. På prinsesskongressen fick vi som en del av vår terapi omarbeta gamla sagor.
Min grupp fick ge oss på Askungen, en socialrealistisk eländesberättelse av stora mått. En man som blir änkling och gifter om sig. Här kommer problemet med ”mina barn och dina barn”. Mannen vantrivs med sitt rivjärn till fru, åker på långfart och lämnar sin dotter Askungen i den elaka styvmoderns inte så ömma vård.
När sedan prinsen ska ha bal, ser socialtanten (hon som kallas fe i de gamla sagorna) sin chans att slippa betala bidrag till Askungen och övertalar flickan att gå på balen och bli bortgift. Socialtanten bekostar klänning och transport. Askungen är lite bitter över att socialtanten inte ingripit i vanvården tidigare, men ger balen en chans. Prinsen är bortskämd och odräglig och saknar helt jämställdhetsperspektiv på det äktenskapliga livet vilket gör valet lätt för Askungen.
Hon skaffar sig en utbildning, blir utrikesminister i Sagolandet, skaffar små prinsar och prinsessor genom konstgjord befruktning och anställer en städhjälp och kock. Och så levde hon lycklig i alla sina dagar.

Vi prinsessor
märkte också att det förutsätts att man ska ha sin prins när man går på bal. Kongressen avslutade kvällen i en av stadens nattklubbar. Kanske beroende på den tidiga timmen var det väldigt lite besökare. Runt dansgolvet satt några få kvinnor. På dansgolvet ett tiotal prinsessor. Och bara tryckare i högtalarna.
Men när vi påtalade problemet med tryckare och inga prinsar i sikte fick vi genast gehör och dansen kom igång. (Och ja, jag vet att alla prinsessor inte vill ha prinsar att dansa tryckare med, men den här kvällen var det så)

Jag glömde
nämna att jag, prinsessan av Nepal, vann tittaromröstningen om Princess of the Year, som direktsändes i Fantasy-TV. Jag fick över 2,5 miljoner röster.