Nina – med spår av häst i mig
Eftersom hästkött nu fått så himla mycket uppmärksamhet vill jag påpeka att jag också är en produkt med spår av häst i mig.
Jag tror det började med att jag som litet barn allergitestades och fick en droppe hästessens på ett litet snitt på armen. Den där hästessensen fann bra grogrund i mitt unga kött och blod.
Jag borde ha blivit misstänksam när jag som 20-åring jobbade på Mariehamns parkavdelning och rensade rabatter iklädd bikini och en av stadens ivrigaste friluftsmänniskor (ni vet de som förr satt på Torget och längs Esplanaden och hade picknick med sina vänner och picknicken bestod mest av att dricka och sedan somna bakom en buske) tittade begrundande på mig och sade på sävlig åländska: ”Nina, du har ben som en ardennerhäst”.
Man kunde ju tro att mitt fotbollsspelande var orsaken, men jag tror att det var spåren av häst i mig som visade sig.
Med åren har mina ardennerhästben omvandlats till ridbyxlår, även det ett bevis på att jag har häst i mig. Min svank och bak skulle duga för vem som helst att slänga en sadel över.
Jag gnäggar när jag skrattar och kan nästan somna stående ibland. Mitt hår är tagelaktigt och tänderna gula och långa.
Jag är ett flockdjur som springer år det håll som alla andra springer. Jag har dragit kärror längs vägar när barnen var små (fast jag oftast skuffade kärrorna.).
Märker ni? När ni hör beskrivningen ser ni genast en bättre begagnad märr framför er.
Det som talar mot mig är att jag inte är stark som en häst och aldrig skulle släpa omkring på en vuxen frisk människa på ryggen eller i en vagn. Ingen skulle få sätta ett träns i munnen på mig, jag får kväljningar bara jag borstar tänderna.
Jag är allergisk mot hö och gräs och skulle inte kunna livnära mig på det.
Så jag tror att jag väljer att plocka godbitarna ur båda mina existenser. Jag kan glädja mig åt att jag inte behöver transportera andra utom med bil eller cykel och sen kan jag glädjas åt mina ridbyxlår som ser väldigt engelskt herrgårdsaktiga ut om jag klär mig i tajts och ridstövlar. Att mitt hår är tagelaktigt kan ju bero på färgningar och saltvatten som slitit på håret, men det kan jag åtgärda hos frisören.
Och mitt gnäggande skratt hörs ju långt och det är bra! Eller?
