Nina, kanske lite speciell
I´m nothing special, sjunger Abba. Just det, story of my life.
Ju mer jag träffar människor och hör om deras tro, idéer och upplevelser inser jag att jag levt min ungdom med huvudet i en stubbe och bara tänkt på killar. Sedan har jag glidit med utan mål i livet och vips är jag här. Men någonting lite speciellt eller originellt har jag väl gjort? Låt oss se.
Andra är katoliker eller något annat intressant och har sina riter och en uttalad åskådning. Jag konfirmerade mig för att alla andra gjorde det. Jag hängde på församlingens ungdomslokal Skutan för att alla andra gjorde det. (Och för att alla snygga Övernäskillar var där. Gud? Vem är det? Det närmsta Gud jag kom var att avguda lockhårige Hocky.)
Till och med i Lusse var vi tre i klassen med samma födelsedag, men de två andra var åtminstone tvillingar så de var lite speciella. Och två Nina hade vi i klassen ett tag. Jag åkte aldrig som utbytesstudent till något exotiskt land.
Jag tog studenten vid Lusse och studerade vid Åbo Akademi som de flesta andra. Då var jag faktiskt en termin i Lund, men den staden kryllade av ålänningar. Vad är det för speciellt med det?
Jag åkte två gånger på Interrail med en kompis. Inget originellt där heller, alla andra hade redan varit många gånger innan jag kom i väg. Jag åkte för att… just det, se om det fanns snygga killar i resten av Europa. Till vårt försvar kan jag säga att vi missade den stora konserten The Wall i Berlin fast några snygga svenska killar vi träffade i dåvarande Jugoslavien ville ha med oss. Men det berodde på att vi var på väg till Grekland där det troligen fanns ännu snyggare killar. Hur originellt är det att åka till Grekland? Jag skulle ha kunnat vara en av dem som deltog i den historiska konserten.
Jag hade seglarjacka och seglarskor när alla andra hade det. Jag vågade inte låta bli att permanenta håret i pudelfrilla på 80-talet, eftersom alla andra gjorde det.
Jag kanske är lite, lite speciell för jag tror att jag blev uppkollad av CIA eller FBI på 80-talet. Jag var på ett fredsläger i Sverige där det även fanns amerikaner och ryssar. Jag och min bror var enda ålänningarna. Någondera av de amerikanska byråerna ringde dit och ville ha namnen på alla deltagare. Så kanske mitt namn finns i någon x-file?
Det enda originella jag gjort var att flytta ut i skärgården efter min tid i Åbo. Andra drog sig mot Helsingfors eller stannade i Åbo. Jag styrde kursen mot en isolerad ö i skärgården. Det var speciellt.
Jag är inte gift med mannen jag har barn med, öööhhh… jag är knappast den enda.
På mitt jobb finns två Nina och två Smeds. Men jag är kanske lite speciell för jag heter ju BÅDE Nina och Smeds.
