Ni gladdes för tidigt!
Det blir så där ibland. Litet konstigt.
Det var demilitariseringsdag och eftersom jag i tidningen hade uppmanat läsarna att hissa flaggan så gjorde jag det själv också. På väg till jobbet såg jag mig omkring. Det var som vanligt, inte många flaggor alls. Det tar sin tid innan en ny flaggdag blir inarbetad. 30 – 40 år eller så.
På kvällen innan jag for iväg till min bokklubb tog jag ner flaggan, så den inte i misstag skulle hänga ute hela natten. Skulle ta ner. Istället för flaggan fick jag ner linan. Ena knuten hade gått upp och där hängde nu flaggan i toppen på stången utan antydan till att låta sig halas.
Strunt, tänkte jag, just nu kan jag inget göra i alla fall. Klubben väntade, maken var bortrest och grannarna satt vid middagsbordet (antog jag). Problemet fick vänta till följande dag.
Bokklubbsdamerna var fulla av goda råd om vad som borde göras – det mesta gick ut på att stången skulle tas ner. Någon föreslog skylift, som tyvärr inte går att få in på gården. På kvällen, efter bokklubben, sände jag en blick upp mot flaggan och önskade godnatt.
Följande morron, tidigt, plockade jag in tidningen. Kastade samtidigt en blick mot flaggeländet, som ju måste åtgärdas på något sätt. Den hade rört sig! Jag hade lämnat litet fri lina åt den, ifall det mot förmodan skulle komma en stormby och slita loss den. I stillheten och dimman på natten hade flaggan glidit ner och vajade nu på halv stång!
På jobbet berättade jag om flaggbestyret. Och jublet bröt loss.
– Hur många grannar har ringt och frågat hur det står till? Borde du ringa och meddela maken att du lever.
– Han vet inget om flaggan!
– Vid det här laget har han säkert fått bilder från hela grannskapet om att du flaggar på halv stång.
Jag uppmanades citera Mark Twains ”Ryktet om min död är starkt överdrivet”. Nu är det gjort. Rubriken här ovan kom jag på alldeles själv.
Det finns fler Twain-citat. Till exempel hur man känner igen en bankir: En person som lånar en sitt paraply när solen skiner och som vill ha det tillbaka när det börjar regna.
Och så ett som innehåller en stor sanning: När dina vänner börjar smickra dig med att du ser ung ut är det ett säkert tecken på att du håller på att bli äldre.
Nej, jag jobbar inte längre, var bara in ett par korta veckor. Vi kanske ses på stan.
