New girl in Mariehamn
Jag är från Sverige. På tre månader har jag hunnit uppleva vardagliga kulturkrockar med ålänningarna. Här är fyra minnesvärda incidenter som har inträffat under min vistelse.
När jag flyttade in i min lägenhet hade jag en granne som stod utanför entrédörren och rökte som ett askmoln. Som en igel klamrade han sig fast och bombaderade mig med frågor där han ville veta om mitt liv i minsta detalj.
Hallå, jag känner inte dig människa!
Han bodde med sin familj i huset. Han är den sortens människa som tränger sig på, kommer för nära och som du vill undvika.
Jag var artig i början och hälsade, ibland mumlade jag och krystade fram korta svar eller mimade ett hej med läpparna. Jag började smyga i trapphuset, men förgäves. Varje gång jag skulle ta mig till eller från min lägenhet så mötte jag honom i trappuppgången.
Jag fick en idé och skaffade hörlurar. På så sätt skulle han väl förstå och låta mig vara i fred? Ibland hade jag inte ens någon musik i lurarna men ignorerade honom bara totalt. Det kändes faktiskt tryggt att ha lurarna på. På så sätt filtrerade jag bort den påflugna grannen.
Varför säger ålänningar jo när de egentligen menar jaha? Försöker boka resa på rederikontoret.
– Är du medlem och har vårt klubbkort?
Sanna:
– Nej, jag är inte medlem.
Bokningspersonal:
– Joooo.
Sanna:
– Neeeej.
En solig dag och vår i luften. En gubbe gick förbi mig och slängde ut en kommentar om det fina vädret i luften. Artigt instämmde jag och fortsatte spatsera.
Då blev han förvånad att jag pratade svenska. Nochalant hejdade han mig med ”Höredudu”. Det är ett nytt begrepp för mig som ålänningarna använder flitigt. Jag fick en känsla av en negativ klang.
Som en kontollpolis ville den här vederböran ha information om mig. Plötsligt började han rycka i mitt hår och gjorde narr av mitt mörka svall. Jag blev rasande och markerade mitt revir med händerna i luften, tog steg tillbaka och undrade vad han höll på med.
Han hånlog med sitt skratt. Den äckliga gubben saknade framtänder. Jag förstod vad han syftade på. Aldrig har jag upplevt något liknande.
Jag försökte skaka av mig händelsen resten av dagen.
Jag står och väntar på bussen. Busschauffören tror att jag är turist.
- Hello! Do you speak English?
Sanna:
- Jag pratar svenska.
Busschaufför:
- Jo, men nej precis….What´s your name?
Sanna Ekberg (praktikant)
