När världen blivit mindre är det svårare att inte bry sig
Mina spalter brukar vanligtvis handla om saker som trasiga gylfar och stulna cyklar.
Jag vet inte om det är hösten som gör mig mer allvarlig, men för ungefär ganska exakt ett år sedan var jag något mer svårmodig i en spalt och nu skulle jag vilja vara lite allvarlig igen.
Att världen har blivit större och samtidigt mindre är knappast någon nyhet.
Globaliseringen har bidragit till en öppnare värld och sociala medier har skyndat på den utvecklingen. Den arabiska våren hade säkerligen varit möjlig även utan sajter som Twitter, Facebook och Youtube. Men jag tror att samhällsomvandlingen inte hade gått lika fort utan nätet.
Vi är mer benägna att ta till oss saker som sker i vår absoluta närhet.
Det är därför som översvämningar och stormar nästgårds får större genomslag i media än orkaner och svältkatastrofer tusentals mil bort.
Men då samhället, åtminstone det svenska, blivit mer multikulturell har världen kommit närmare inpå.
Jag växte upp på Kronoparken i Karlstad. En stadsdel med två pizzerior, en kebaberia och sedan en tid tillbaka finns där även en matbutik med varor från alla världens hörn.
Mellan tummen och pekfingret skulle jag gissa att ungefär hälften av eleverna i min gamla högstadieskola var, eller hade påbrå, från ett annat land. Framför allt var det många som kom från familjer som flytt från Kurdistan.
Det är svårt att ta in alla de hemskheter som man bombarderas med i nyhetssändningar. Särskilt om det är långt borta.
Men när ens eget Facebook-flöde fylls med berättelser om krig är det svårare att värja sig. Människor som jag växt upp och gått i skolan med länkar varje dag till saker som berör strider mellan IS (tidigare Isis) och de kurdiska Peshmerga-styrkorna.
Där nånstans finns kanske också hoppet.
När världen blivit mindre är det svårare att inte bry sig.
Man kan stänga av TV:n och göra något annat, men det är omöjligt att inte påverkas av saker som berör folk i ens absoluta närhet.
Och kanske, även om jag inte hyser någon större förhoppning om det, kan det väcka någon form av empati hos folk som tycker att det är bättre att stänga gränserna och i stället ”hjälpa folk på plats”.
En människas värde går inte att mäta i euros eller cents.
