Nanoteknologi och julklappspapper
Min farmors mamma hade inte gått i skola, men var en klok och framsynt kvinna som förutsade alla möjliga tekniska uppfinningar långt innan de var gjorda. Det människor kan föreställa sig och drömma om, det kan vi förverkliga.
I teveprogrammet Skavlan härom veckan medverkade professorn i nanoteknologi vid Uppsala universitet Maria Strømme. Hon arbetar bland annat med olika medicinska tillämpningar av nanoteknik som i framtiden innebär att vi själva kan diagnostisera oss hemma i stället för dyra prov på laboratorier. Hon citerade forskare på 40-talet som sade att om femtio år finns det en världsmarknad på fem datorer och då kommer man att kunna skapa datorer som väger så lite som ett och ett halvt ton. Då var den utsagan rena science fiction, idag är den överträffad flera gånger om.
Maria Strømme sade att om femtio år kan vi med nanoteknikens hjälp få förlamade att gå och bota cancer. ”Och man kommer att skratta åt det här uttalandet av mig, att jag inte kunde tänka vidare än så.”.
När jag var barn skrattade vi åt min farmor som hade en byrålåda full med gammalt julpapper som hon sparade från år till år. Vi tyckte då på 70-talet att hon var excentriskt snål. Hon strök pappren för att få dem släta och fina.
Vi skrattade och tyckte hon var lite tokig. Nuförtiden sparar jag själv allt användbart presentpapper som jag får och uppmanar mina barn att öppna klapparna långsamt och försiktigt, utan att riva.
Låter det excentriskt och löjligt? Kanske det, men vi använder varje år så mycket julklappspapper att vi kunde slå in jorden flera varv. Och det bara i Finland… Att återanvända presentpapper och använda miljövänligt sådant är ett litet, men märkbart steg mot en hållbarare livsstil.
Det verkar som många av oss helt tappar kontrollen över miljötänkandet i juletider. Utebelysning, ljusslingor och adventsstakar får stå tända dygnet runt. Vi som annars förhåller oss sansat avhållsamt till krimskrams tillverkat av kinesiska små barnahänder tappar plötsligt helt fattningen i julrumban. Jag menar, vi vet alla att det verkligen är ytterst få av oss som egentligen behöver fler prylar. Vi behöver en hållbar utveckling, ren natur och varandra.
Det är inte mycket som var bättre förr, men jag tror att vår västerländska civilisation står inför ett viktigt vägval. Vi kommer förr eller senare att med våld tvingas förändra vår livsstil. Vi kommer att tvingas avstå från vissa saker för att lägga krutet på annat, som alternativa energikällor, icke-fossila bränslen, medicinsk och teknisk forskning.
Medan jag väntar på forskningsresultatet som kan hjälpa människor med typ 1 diabetes att få igång sin egen insulinproduktion stryker jag julklappspapper. Skratta ni bara.
KATARINA GÄDDNÄS
