Mysteriet med de skäggiga männen
Ansiktsbehåring. Det är ett spännande diskussionsämne som jag har märkt gör sig mycket bra som isbrytare i sammanhang som tenderar att vara lite stela. Till exempel fester med bordsplacering. Jag brukar alltså inte tala om mitt eget eller min bordsgrannes ansiktsbehåring i de här sammanhangen, det vore ju både märkligt och oartigt. Däremot brukar jag utnyttja min sambo. Hans ansikte pryds nämligen ett stort helskägg, som är extremt tacksamt att prata med de flesta om. Folk är tydligen nästan sjukligt fascinerade av det här skägget (och skägg i allmänhet, förmodar jag) och även om jag har lite svårt att förstå det är jag tacksam om folk vill prata om det.
Till exempel var vi på bröllop för några veckor sedan. Det var ett fantastiskt vackert bröllop men innan det första glaset champagne känner man sig ändå lite obekväm. Men det här skägget alltså! Det är en livräddare varje gång man tappar bort samtalsämnen och har frågat ut personen intill vad hen jobbar med, hur hen känner brudparet, när hen har semester och så vidare. Då kommer skägget in som en räddande ängel. Folk undrar hur länge han (sambon då alltså) har sparat ut skägget, om han brukar trimma det och vad jag tycker om det. Män brukar få något trånande i blicken när de sneglar mot skägget och ondgöra sig över att deras skäggförsök blir ojämna och glesa.
Framåt kvällen på det här bröllopet blev en del av de övriga gästerna lite mer framfusiga och ville gärna känna på skägget. Dra fingrarna igenom det, kommentera färgnyanser och kanske försöka göra en liten fläta (så långt är det tack och lov inte). Dagen efter, till frukost, kom ett par fram till oss för att säga hej då. Killen i det här paret deklarerade då högtidligt att han nu också skulle försöka spara ut sitt skägg.
Folk är alltså mycket, mycket intresserade av skägg. Just nu pågår en skäggtrend vill jag påstå. Manliga klädmodeller får gärna ha helskägg för den rätta skogshuggarkänslan till exempel. I ett radioprogram i Sveriges radio P1 diskuterade programledaren Robin Olin skägg som en manlig gemenskap. Till exempel, menade han, kan två män med skägg eller mustasch som ser varandra på stan kanske utbyta en blick av samförstånd eller till och med nicka lite bekräftande till varandra. Jag vill alltså också hävda att skägg även kan skapa gemenskap mellan människor utan skägg. Som på ett bröllop där jag utan problem kan ha en konversation i flera minuter med någon enbart på grund av den där skäggiga mannen i bordet brevid. Saknar ni samtalsämnen på festen – dra till med lite ansiktsbehåring!
