DELA

Musiken har tystnat

Såg och hörde ni den svenska läkaren Fanny Lirfeldt i TV4-nyheterna i slutet av förra veckan? Hon hade fått komma in i ett slutet flyktingläger i Grekland och levererade en skräckrapport. Situationen är katastrofal. Åtskilliga barn är sjuka och får ingen läkarhjälp. De lever i en lervälling och många kommer att få möta den råkalla medelhavsvintern utan ens en tältduk över huvudet. Gravida kvinnor har förlöst i samma välling, också de utan medicinsk assistens. Lirfeldt jämför lägret med ett fängelse och varnar för att vissa aldrig kommer att kunna ta sig ut ur det levande.

Det här sker i Grekland. Det här sker i vårt EU. I vår västvärld som vi framhäver med så yviga gester i så många andra sammanhang. Det här sker samtidigt som Vårdös politiker sitter inne i värmen och fattar beslut om att inte öppna dörren för en enda flyktingfamilj. Jag mår illa.

Det minsta FN kunde göra just nu är att erbjuda oss möjligheten att protestera.

Jag, undertecknad världsmedborgare Titte Törnroth, reserverar mig mot de politiska ledarnas vidriga beslut. Jag vill inte vara med om det som pågår.

Det skulle jag skriva. Och så skulle jag tillägga:

Jag har gästrum och en kastrull som är stor nog för att koka både morgongröt och soppa till flera.

Då skulle mina gamla knotiga fingrar åtminstone ha något att peka på den dag jag får frågan varför vi inte gjorde mera för att hjälpa. För tro mig, den frågan kommer. Förr eller senare. Och den kommer att ställas till oss alla. I helgen hade jag besök av min brorsdotter San och jag lät mina känslor flöda fritt. Ilskan, bitterheten, frustrationen och min gnagande oro inför framtiden bara vällde ut.

– Det är musiken som har tystnat, sade hon lugnt.

– Då jag var liten fick jag gå på bio och titta på Sound of music.

Efteråt bankade hela mitt lilla flickhjärta av gränslös kärlek till nunnorna som hjälpte den flyende familjen von Trapp att gömma sig. Nunnorna ställde upp trots att de inte fick göra det och trots att de hade nazistmilitärens pistolmynningar riktade rakt mot sig.

Filmen har följt mig sedan dess, hela mänsklighetens kärna finns ju i den.

Det bara måste finnas Sound of Music i vår värld. Men just nu hör jag ingenting. Var är Sound of music? Jag lyssnar och lyssnar men det är tyst. Bara tyst.