DELA

Mörkerorientering

Det är som om jag vandrar omkring i nån sorts dvala, som om jag aldrig vaknade till liv ordentligt under den här tiden av året. Kanske jag egentligen är en björnhona. Allt fler tecken tyder på det.
Det där intensiva ätandet för att överleva en lång vinter och den ständiga längtan till mitt ide av duntäcken och dagdrömmar. Försöker någon väcka mig kan det få oanade konsekvenser: våldsamt rytande och blottade tänder. Jag är trött! Låt mig vara ifred!

Jag hör till dom som blir lite låg vintertid. Jag är inte ensam om det, men det tröstar föga att vi är många. Ändå borde man inte klaga, jämfört med nordkalotten har vi riktigt hyfsat med soltimmar i december. Å andra sidan har vi mindre snö som hjälper till att reflektera det lilla ljus som finns.
Man tycker att vi nordbor har haft tusentals år på oss att biologiskt anpassa oss till vårt vintermörkret, men några tusen år räcker ingen vart för evolutionen. Vinterdeppighet har helt biologiska orsaker. Vissa människor har svårare än andra att sparka igång det kroppsliga maskineriet i ständigt mörker. Det beror på variationer i tallkortskörtelns förmåga att producera ”vakenhetshormon”, och på på kroppens serotoninhalter och så vidare, och så vidare.
Vissa behöver glasögon, andra behöver mer ljus! Men inte blir man piggare för att man förstår varför. Man måste helt enkelt hitta strategier för att överleva.

En del åker till söderns sol, andra till fjällvärldens bländande vidder. Många äter antidepressiva mediciner, andra går i ljusterapi eller köper en egen lampa att sola sig i på jobbet. Bländande vitt skall ljuset vara. Det har jag lite svårt att stå ut med. Jag föredrar att varsamt tassa upp i ett mörkt hus för att möta den nya dagen. Tända några stearinljus på frukostbordet och sätta eld i köksspisen.
Nu har jag fått lära mig att det är helt fel strategi om man är vintertrött. Nej, istället skall man tända alla husets lampor och det skall vara så starka som möjligt, helst lysrör. Det lär ska hjälpa kroppen att producera de hormoner som behövs för att vakna. Men det gör fysiskt ont med så mycket ljus …  Sen borde man dagligen röra sig utomhus för att samla ljus. Till det krävs självdisciplin som en munk eller kloka vänner som vallar.

Om tre veckor är det vintersolstånd. Ljuset är i antågande. Maken har ett oöverträffat ”bevis” på att ljuset är starkare än mörkret: ”Om du drar upp rullgardinen i ett mörkt rum är det ljuset som strömmar in och lyser upp, inte mörkret som väller ut och fördunklar.”
Vet inte om den bevisföringen håller, men jag tycker om tanken. Serotoninhalter kan man inte alltid göra så mycket åt, men man kan i alla fall dra upp rullgardinen och vända sig mot ljuset. I tron att det finns.