Mörka nyheter från en svunnen tid
Att Åland är ett öppet och tolerant samhälle är vi väl överens om?
Om någon debattör säger eller skriver något som luktar rasism eller xenofobi finns det goda krafter som kan ta striden.
Fanns sådana goda krafter här för ett sekel sen? Främlingsfientligheten existerade åtminstone då. I Kenneth Gustavssons bok om Åland under mellankrigstiden fastnade jag för några arkivklipp ur tidningen Åland.
En notis i augusti 1921 hade rubriken ”Skola vi få judar i Mariehamn?” Enligt uppgift till tidningen var en ”semitisk affärsman” intresserad av att köpa en gård eller hyra en affärslokal i Mariehamn med hjälp av en bulvan:
– Det gäller därför för gårdsägare i vår goda stad att icke inlåta sig i någon slags affär med dylika personer enär vi som hittills varit befriade från judar hava fortsättningsvis skyldighet att hålla dem på avstånd. Ha vi en gång en jude här, så ha vi inom ett par år nog flera och då får vi säkert se en synagoga i Mariehamn förrän vi hava egen kyrka.
En ålänning tilldelades 1924 ett extrapris i Stockholms Dagblads rastypstävling.
Sommaren 1939 skulle en svensk doktor utföra rasbiologiska undersökningar i den åländska skärgården. Deltagare efterlystes.
N-ordet användes i en notis sommaren 1930 när en färgad man vistades i Mariehamn.
– Hans namn är Adolfos Fox, född 1910 i Savannha, Jamaica, och han hitkom med fregatten ”Grace Harwar”. Allmänheten undrar med rätta, varför han uppehåller sig här och det har höjts röster för att han borde förpassas härifrån.
Poliskommissarien i Mariehamn hade kontaktat en polismästare i Stockholm angående Adolfos Fox men polismästaren ”ville på inga villkor låta honom landstiga i Stockholm utan visum”.
Hur skulle jag ha reagerat om jag varit född på Åland cirka år 1900 och läst de här notiserna?
Hade jag förfasat mig över att Åland var på väg att invaderas av folk som inte hade något här att göra? Eller skulle jag ha vädjat om tolerans?
Antagligen hade jag hållit tyst.
Att vända sig till polisen i Mariehamn hade tydligen inte hjälpt.
