Mördarsniglarnas goda egenskaper
Mördarsniglar är också människor.
Nej, inte riktigt. Men dom delar många egenskaper med oss. Positiva egenskaper på sätt och vis. Sett ur deras perspektiv.
Vi håller oss undan när vädret är dåligt. Skillnaden är att vi människor gillar solsken och värme. Sniglarna gillar fukt och har inget emot svalt vårväder. Det tänkte jag på i går kväll när jag cyklade längs Idrottsgatan vid halv niotiden på kvällen. Det var väldigt kallt. Stan var tom. Människor kurade inomhus framför datorer, tv-apparater och surfplattor. Nära gång- och cykelbanan som går under Västra utfarten såg jag att mördarsniglarna var i full fart i gränslandet mellan gräs och asfalt.
Läs inte vidare om ni tycker att sånt här är äckligt.
Jag saktade ner och tog sikte på en riktigt tjock en och det blev en fullträff. Snigeln mosades under däcket och jag behövde inte stanna för att avsluta avlivningen med Doc Martens-sulan. Några till hann jag med innan jag var hemma på Scheffersgränd.
Det finns några riktiga hot spots för mördarsniglar längs vägarna på Klinten och i Dalbo. Mer än en gång en cykeltur eller promenad avbrutits för en massaker beväpnad endast med en sko som jag sätter min fulla tyngd på. Ibland hör man ett litet knäpp när offret spricker. Det går fort och jag hoppas att snigeln inte hinner känna någon smärta.
Vet inte varför men det är något med en snigelmassaker som är djupt tillfredsställande. Snigeljägarn bidrar till samhällets välbefinnande. Någonstans i närheten finns det folk med trädgårdar och växter som får några färre oönskade gäster att bry sig om. Och fast sniglarna aldrig kommer att förstå det så tillämpar åtminstone jag en fair play-princip. När jag möter en mördarsnigel ute i det som jag kallar naturen, till exempel en skogsstig, så får den vara i fred. Det är snigelns revir lika mycket som mitt. Men längs gång- och cykelbanor visas ingen nåd. Så ha överseende om du måste väja när jag tvärbromsar cykeln, gör en hundraåttigraderssväng och cyklar några meter bakåt utan att ta hänsyn till trafiken. Jag har bara fått syn på mitt nästa offer.
Aldrig i livet tänker jag äta en mördarsnigel, spelar ingen roll hur mycket vitt vin och vitlökssås den dränkts i.
När Nyan behövde råvaror för en mördarsnigelbuffé för länge sen ställde jag upp som jägare för det fanns gott om slemmigt villebråd där jag bodde på Klinten. Bara färskvaror dög så jaktsällskapet samlade ett antal sniglar i en hink med litet vatten längst ner. Vi lämnade locket litet på glänt så att sniglarna inte skulle kvävas på balkongen över natten. På morgonen hade de förstås tagit sig ut i det fria. Åtminstone en var på väg ner till grannens balkong för att kolla utbudet där. Vi samlade in alla, förhoppningsvis, och tog dem till kocken som väntade i Nyans kök.
De är målmedvetna, uthålliga och de anpassar sig till nya förhållanden. Köld och fukt stör dem inte. Vad kan vi människor lära oss av mördarsniglarna? Se där en spännande föreläsningsrubrik som jag härmed skänker till den konsult eller coach som ser potentialen.
