DELA

Montering av tysk sågbock

Det finns en del prövningar som formar sig till goda test på hållbarheten i parförhållanden. Man kan utan överdrift säga att de som klarar av att tapetsera tillsammans också klarar av att leva tillsammans. Minst på samma nivå ligger också den prövning som består i att lägga nät, en syssla som kan bringa oanade konfliktmöjligheter i dagen.

Till detta kan jag nu
foga en tredje prövning: ihopskruvandet av en tysk sågbock, avsedd att främst användas för motorsågning. Kettensägenbock blir det på tyska och bifogat finns en bruksanvisning, bedienungsanleitung, som i detalj beskriver hur de metallskenor, bultar och muttrar som man hällt ut på marken ska sammanfogas.
De finstilta ansvisningarna finns också på svenska men vimlar av siffror och bokstäver och skissen är just så svagt tecknad att man inte riktigt kan se vilken ända som skall fästas var.
Dessa sågbocksdelar inhandlade far i huset under en färd till fastlandet förra sommaren. Han hade länge spanat efter en hopvikbar sågbock av trä som han en gång inhandlat på Halpa Halli i Jakobstad. Bocken som var enkel, användbar och färdigt ihopskruvad gör sedan länge tjänst på den österbottniska sommarstugan. En liknande skulle behövas också här.

Med kylarn redan
svängd mot Åland gjorde far ett sista stopp vid Erkin Halli i Jakobstads östra utkant, ett gubbdagis där man brukar hitta det mesta. Jo, visst. Det fanns en hopvikbar sågbock av trä, men den var så klen och ranglig att inte ens försäljaren ville rekommendera den.
Det var då ögonen föll på en långsmal förpackning med en bild på en vacker sågbock i metall. Tysk…hm. Tysk ingenjörskonst. Det kunde väl vara något! För bara 21 och 50, dessutom. Till och med någon euro billigare än den skrangliga trävarianten.

Det tyska undret
transporterades till Åland och låg över vintern i ett källarförråd. Tills nu. På själva valborgsmässoaftonen skulle den monteras. En massa sågbart material väntade redan på den.
– Kanske ska vi skruva ihop sågbocken, sade far till mor i huset som genast var med på noterna.
Det visade sig snart att det inte gick att i en handvändning transformera delarna till en stadig och användbar sågbock. Bruksanvisningen gjorde motstånd, metallskenorna gjorde motstånd, liksom bultarna och muttrarna. I det utdragna arbetet med att skruva fast, ta loss och vända en del av det hopskruvade sattes samarbetsförmågan verkligen på prov.

Småningom
började en sågbock ändå ta form. Inte utan möda och inte utan en del mörka tankar om hur det numera står till med den tyska ingenjörskonsten men ändå i någorlunda hyggligt samförstånd, montörerna emellan.
Nu återstår bara premiärsågningen – som i avsaknad av motorsåg ska ske för hand. Men vi är redan nu beredda att foga montering av tysk sågbock i metall till prövostenarna tapetsering och nätläggning.

Jan Kronholm