Modersmålets sång
Byråkratsvenska, stönar någon. Tingsrättssvenska, stönar jag.
Den här domen kom i går, den handlar om en man, här kallad X, som stoppades av polisen för att han körde 96 kilometer i timmen på en 70-sträcka:
X har uppgett att det är fysiskt omöjligt att hans hastighet skulle ha uppmätts på 90-området. Poliserna hade mätt hastigheten med en radar av märket ”stalkerdual”. Då det inte finns trafik tar det 2-3 sekunder för en ”stalkerdual radare” att mäta avståndet mellan bilen vars hastighet mäts och polisbilen, hastigheten mäts först efter detta.
Om polisbilen hade kört 80 km i timmen på 90 väg innebär det att deras hastighet måste ha varit 22m/s medan X:s hastighet skulle ha varit 25 m/s då han hade kört 90 km/h. Om det hade tagit 2-3 m för polisen att mäta svarandens hastighet; måste han ha kört 75 meter och polisen 66 meter för att de skulle ha kunnat börja mäta svarandens hastighet. Bilderna är tagna 100 meter åt vart sitt håll.
Enligt X:s utsaga är bromssträckan för en Volkswagen Transporter 37 m om bilens hastighet har varit 80 km/h. X har påpekat att poliserna knappast hade tvärnitat. Polisen måste ha kört minst 50 meter för att bromsa in och att man då är långt inne på 90-området.
Och så tingsrätten:
Om man utgår ifrån att radaren hade gett utslag efter 2-3 s skulle X på denna tid ha färdats 65 m, vilket skulle innebära att han skulle ha befunnit sig inom 70-området då radaren gav utslag, eftersom han skulle ha hunnit färdas 65 m under 3 s om hans hastighet hade varit ungefär 78 km/h. Eftersom avståndet till 90-området hade varit ca 100 m skulle han därför ha befunnit sig inom 70-området vid mätningstidpunkten. Detta är räknat på följande vis: 3 s x 21,67 m/s= 65 m.
Med detta visas endast att X inte genom sitt påstående har kunnat visa att han skulle ha befunnit sig inom 90-området då radaren gav utslag. Hastigheterna och avstånden grundar sig enbart på uppskattningar, uppgiften om att radaren ger utslag efter 2-3 s inte är verifierad och man vet inte på vilket avstånd radaren påbörjar mätningen.
Hade jag skrivit en notis om detta så hade jag först kliat mig i huvudet en, två och tre gånger. Sedan hade jag insett varför tingsrätten är överbelastad med arbete och så hade jag skrivit:
Tingsrätten förkastar ett åtal för äventyrande av trafiksäkerheten med motiveringen att det inte går att bevisa att den åtalade körde för fort.
Min text hade antagligen innehållit stavfel. Det är ju journalistsvenska.
