Mitt minne är delat i två årtal
Någon gång under 1980-talet packade mina föräldrar vår lilla silvergrå Golf och körde med två småbarn ner till Titos Jugoslavien. Jag tror inte deras politiska medvetenhet var särskilt stor. Eller så var den det.
Jag var i alla fall inte medveten om var det var vi skulle åka. 80-talist som jag är. Och skulle någon fråga mig vad som mer hände den där sommaren hade jag inte kunnat svara. För jag minns helt enkelt inte.
Men något jag alltid förundrats över är den goda minnesbilden jag har från just den resan. Jag kommer ihåg packningen, bilen och Autobahn genom ett delat Tyskland. Ja, så pass längesedan är det. Ändå minns jag det så väl. Trodde jag i alla fall.
För bara några dagar sedan satt jag ensam i min lägenhet. Jag hade kokat mig en kopp te och köpt några kakor. Det var inget speciellt. Men som tankar ibland tenderar att göra svävade de iväg till just den sommaren i Jugoslavien och jag började fundera över vilket år det nu var. Jag kunde ringt mina föräldrar men så viktigt kändes det inte. Och förmodligen var det reklampaus under Heroes.
Men precis när jag skulle ta en tugga av kakan verkade det som om minnet svek mig. Som en inverterad madeleinbakelse. Var det 1984 eller 1987 som som jag och min syster trängdes i baksätet i den lilla Gofen? Kommer jag ihåg den långa steniga stranden som ett minne från ett tidigt eller sent 80-tal?
Jag har ju sett klipporna på foto. Adriatiska havet. Folkdräkterna. Och stugan vi bodde i. Är det från dessa bilder jag minns allt? Har jag fått min minnesbild förvrängd av fotoalbum som numera trängs inne på vinden med julpynt och gamla skärbrädor från slöjden?
Oavsett kommer jag inte ihåg årtalet. Och om jag väljer ett år av de två, jag tror trots allt att det var 1984, låter jag den andra tyna bort tills den inte längre existerat. Trots att den kanske gjort det.
I mitt minne har därför det ena årtalet aldrig haft företräde till det andra. Det har alltid funnits två år. Men ett minne. Det har alltid funnits två möjligheter till samma resa. Två förslag till en konkret sanning.
Men logiken säger något annat.
Logiken säger att ett av årtalen måste ha företräde. Oavsett om det är rätt eller fel. Oavsett vilket år det nu var som pappa med en förskräcklig feber styrde förbi Alperna med mamma som nervös kartläsare.
Detta har jag fått berättat för mig efteråt. Men aldrig vilket år det var.
Detta måste jag minnas själv. Eller snarare, detta måste jag bestämma själv. Trots att logiken ju säger något annat.
Det inträffade kan bara ha hänt en enda gång.
Johan Larsson
