Mitt mål är ingenting
Saker jag inte kommer att göra under min stundande lilla semester:
1. Jag kommer inte att titta på kungligt bröllop. Högaktningsfullt och utan minsta antydan om värddjur och symbiotiska relationer mellan kungahusen och folket, vill jag ändå hävda att arvsmonarki är löjligt och på det snaraste borde avskaffas. När kronprinsessan gifte sig var det lite intressant, men Madeleine och den där amerikanska killen är ungefär lika spännande som att se smör smälta. Eller, ok. Det är mycket mer spännande att se smör smälta.
2. Shoppa. Seriöst, hur mycket grejer behöver en människa. Jag kan ibland känna tyngden av alla saker i mina skåp. De gamla dukarna, kopparna, kaffeservisen jag fick av min mormor. Sånt jag aldrig använder som bara ligger där och trängs. Om jag skulle dö i morgon skulle det vara ett berg av grejer som mina barn skulle få ta vara på. Inget mer ska jag ha.
3. Klä mig i obekväma skor och byxor som spänner åt. Livet är för kort för att man ska tillbringa sina lediga dagar med att dra in magen eller svettas om fötterna. Kalla det bagateller, men så tycker jag. Om det på ett smärtfritt sätt kunde införas en universaldräkt som skulle se ut och kännas som ett rymligt nattlinne, då skulle jag aldrig ha något annat på mig.
Det jag absolut ska göra:
1. Ingenting.
2. Ingenting.
3. Ingenting.
Jag tänker sova länge på morgnarna. Kanske till elva om det är dåligt väder. När jag hör grannarnas små barn köra plasttraktor nerför grändbacken ska jag sända en öm tanke till deras föräldrar, och sedan somna om.
Jag ska dricka kaffe långsamt. Det ska vara hett och svart.
Jag ska simma långa turer i ljummet Medelhav.
Jag ska kramas och laga mat, men inga långkok.. Snabba sallader, syrliga smaker, krisp.
Det är ungefär allt. Förutom att jag förstås ska sänka ner mina hjärna i andra världar och ord och tidsepoker, och i ren njutning lära mig nya sätt att tänka.
Inget är så bra som en oanvänd semester och en hög med böcker, olästa och fulla med hemligheter.
Jag ska nedsänka mig i tiden, fritt kluckande omkring mig, ofjättrad av sekunder, minuter och timmar. Och så ska jag öva mig på att vara snällare, långsammare och mindre otålig.
Om jag riktigt lyckas kommer jag att klara av att stå i kö i butiken utan att svära om nån fumlar lite långsamt med plånboken.
