Min största nemesis
Jag börjar med att speja runt mig som om det vore något otroligt kriminellt jag precis ska åta mig.
Helst ska det inte finnas någon i närheten som kan bevittna det här spektaklet. Sedan, efter cirka fem försök, långt efter att deodoranten har släppt på grund av alla svettattacker och långt efter att jag har dragit igenom alla svordomar jag har lärt mig genom åren åtminstone två varv står jag där. Kanske lite snett och kanske lite för långt ut. Men vad fan, jag står ju där i alla fall.
För er som inte redan har gissat det handlar det alltså om parkeringar. I just detta fall om min största nemesis – fickparkeringen.
Efter ett år bilfri i Sverige har mina körkunskaper minst sagt blivit lite rostiga. Eller ja, själva körandet går väl helt okej, det sitter något sånär i ryggmärgen. Men så var det ju det här med att parkera också.
Ettdera kommer jag för nära, så att jag får kravla över växelspaken för att ta mig ut på passagerarsidan, eller så kommer jag för långt ifrån, så att en halv bil skulle ha fått plats emellan. Och vi vet ju alla hur irriterande det är när folk parkerar på det sättet. Men jag kan för mitt liv inte förstå att det ska var så svårt för mig att parkera rakt? The Fast and the Furious-filmerna borde rimligtvis ha handlat om att parkera i stället. För att köra är väl ingen konst.
Jag förstår inte hur jag på bara ett ynka år kan ha gått från att vara kungen av vägarna till det här. Förhoppningsvis kommer förmågan att parkera snyggt tillbaka med tiden, medan jag fortfarande har någon stolthet i behåll. Kanske får jag införskaffa små koner att ställa upp i trädgården och öva och öva tills det sitter, eller åtminstone tills jag kan klara av en fickparkering med ett någorlunda barnvänligt språk. Eller kanske får jag be om en snabbkurs när jag ska ta andra skedet av körkortet nu i sommar.
Men tills dess, ser ni en liten röd bil som står lite snett och vint parkerad någonstans, ha lite tålamod. Jag gör så gott jag kan, och snart ska jag vara kungen av vägarna (eller kanske snarare parkeringsplatserna) igen. Det lovar jag er.
Josefin Grunér
josefin.gruner@nyan.ax
