Mesar, måsar och knäppgökar
Fågelskådning är magiskt.
Det har Inga Heller och gobbin tagit fasta på denna vår. Det har sparats ihop och inköpts en kikare, det har inhandlats en fågelbok, det har lästs pippi-spalter i Nyan.
Men varför varför varför är fåglarna aldrig där jag är, undrar hon nu.
Våren har så här långt varit en serie nervpåfrestande försök till den sanna ornitologin.
Första försöket: En samling finfint kluckande sångsvanar i Gottby upptäcktes av en slump. Kikaren var inte med. Det var ju så tidigt på året så nybörjarskådare hade ingen aaaning om att det redan var dags för de vita eleganta skönheterna att klafsa omkring i lera och sörja.
Andra försöket: Söderut från stan. Det var några svarta prickar som låg och guppade långt ut i vattnet. De kom inte närmare. Upp med kikaren. Fortfarande såg de bara ut som svarta prickar. Det var kallt. Det var bara att packa ihop och fara hem.
Tredje försöket: Nu satsades det stort. Det bar av i husbil till Herrön med kikare och fågelbok och kaffepulver och kex och en flaska vatten och extra mössor och vantar.
Så mysigt det skulle bli. Rara arter skulle vimla i vikarna och vad smaskens det skulle sitta med kaffe i husbilen ovanpå det.
Pytt. Summar summarum räknades till fyra knölsvanar och två gamla kråkor. Men kaffet var gott.
Fjärde försöket: Återigen söderut. Järsörundan begås. Det är blött och träspången är ordentligt sned på många ställen. Fåglar saknades inte, men…
För en äkta ornitolog finns inga skräpfåglar. Inga Heller är ingen äkta ornitolog.
Alltså; skräpfåglar är småtrista saker som kajor, fiskmås, skrattmås, trutar, kråkor, björktrast, talgoxe, blåmes, bofink, knölsvan samt gräsand. Det är ju faktiskt en icke så oansenlig lista detta. Man kunde vara nöjd med detta. Men nej, en svarthakedopping tillminstingens, hade hon förväntat sig.
Kvällen avslutades med en tur till Lilla holmen. Där fanns i alla fall fågel. Jomenvisst. Skrattmåsarna gick till attack bataljonvis och hängde skrikande och bajsande i klasar ovanför huvudena på dem.
Kallt var det också. Det var bara att packa ihop och fara hem.
Femte försöket: Måste man vara uppe klockan fem på vårmornarna? Måste man hitta exakt rätt vik? Nåtö naturrunda mitt på blankaste söndagen – kan det vara nåt?
Inga Heller försökte. I skogskanten satt en grön, rätt stor fågel, som en trast. Den var klart grön med rödbrun stjärt och en tydlig gul ring runt ögonen.
Väl hemkommen slår hon upp fågelboken. Men nej. En sådan pippi existerar inte.
Prövade på Googel. Det som var mest likt, det var en undulat. Fantastiskt! Nu ser hon fjällripa mitt i stan. Och fasaner och kolibrier i var buske. Nästa steg blir att konstatera att det flyger helt vita albino-öarnar över Rosellas akter.
