Med öppna ögon i världen
Vid mitt skrivbord på jobbet har jag ett inbjudningskort som kommit till redaktionen, till åländska fotografen Kenneth Bambergs utställning ”Lions Among Us” på ett galleri i Helsingfors. Kortet fick jag av kulturredaktör Karin, för att hon vet hur förtjust jag är i Bamberg-bilder.
Den här utställningen, som jag hoppas få se i Mariehamn så småningom, visar afrikanska kungar i full regalia. Från utställningen Flowers har jag ett vykort med en liten pojke i festskrud med ett hav av rosa rosor på huvudet.
Min Bamberg-favorit hittills är utställningen med bilder av turkiska oljebrottare, som bland annat visades på Ålands konstmuseum. Där fanns särskilt en bild av en stadig, hårig turkisk farbror, rätt knubbig och bastant. Han tittade rakt in i kameran med någon slags självklarhet och värdighet som jag verkligen gillar.
Om jag bara hade råd så skulle denna närapå nakna turkiska farbrorn hänga i mitt vardagsrum, och vi skulle aldrig mer ha problem med ämnen att diskutera på de där festerna som vi nästan aldrig ordnar.
De andra kvällarna skulle jag sitta där i min soffa och kommunicera med bilden, som i sin osökta, iscensatta mänsklighet känns så rätt.
Konst gör ju så. Den påverkar och ställer frågor, men går också igenom det rationella lagret i människan. Man bara tycker om vissa saker och ogillar andra. Ibland kan man lära sig förstå saker som man inte tycker om, och ibland förstår man ingenting fast man får informationen.
Kanske är det helt enkelt att jag önskar att jag kunde förhålla mig till andra människor så som jag uppfattar att Bambergs kamera gör, förbehållslöst, nyfiket och utan förhandsinställning. Öppet och med respekt.
Runt om oss i det offentliga är det så mycket kroppar som koloniseras med drömmar, påtryckningar, förväntningar och saker att sälja att man närapå glömmer bort att människor bara kan vara, rakt upp och ner, och att det är gott nog. Att det kan bli sett.
En oljebrottare. En kung. En pojke med rosor. Vilken underbar värld det finns.
