Man får pussa den man älskar
En av grannbarnen är både förfärad och fascinerad över att en av hans hjältar i mitt hem, låt oss kalla honom H., har en flickvän.
En icke ringa del svartsjuka är en del av historien.
Den lille gossen ogillar när det pussas. Man ska inte, eller H. ska inte, pussa på flickor. Eller flicka då.
När H. frågade om man kanske får pussa pojkar i stället funderade gossen, nästan klassiskt med huvudet på sned, och levererade sedan följande svar:
– Jo, man får, om man älskar honom som man älskar flickor.
Så enkelt kan det vara.
Jag minns hur det var på den tiden, för fem år sedan ungefär, när det stora bekymret vad gällde samkönade par och barn, var att barnen möjligen skulle fara illa av sånt.
Inte så att man själv hade fördomar, nej då, men andra skulle ju reta barnet så hejdlöst om det hade två mammor eller två pappor, och det var minsann inte rätt.
I dag, när det börjar bli ganska vanligt och ganska odramatiskt åtminstone med barn som har två mammor, är det inget konstigt alls, för barnen. Man bara säger, så rycker de på axlarna och tänker inte mer på det. Ytterligare en vuxengrej som bara är.
Samma sak med skilsmässor, som när jag växte upp var oerhört stigmatiserande. I dag är det så alldagligt att vara ett skilsmässobarn och att ha syskon i flera kullar att man inte ens alltid orkar förklara de olika konstellationerna.
Det där som är moral som alltid har varit, är lika skiftande som vinden. Barn förstår inte att förfasa sig över saker om inte vuxna gör det först.
För ett barn är kärlek kärlek, oberoende av kön och ålder och släktrelationer. Alla små pojkar ska nån gång gifta sig med mamma.
Kanske ska man som förälder helt enkelt lägga sig i så lite som möjligt i små barns känslor. Om man inte inlägger sina fördomar och sina bedömningar och sina passformar på dem så får de växa och skifta alldeles som de vill.
Kanske besparar man alla en massa ångest då, kring kön, normer, normalitet och kärlek.
Vår lilla gäst har åtminstone en sak klar för sig. Han ska inte ha nån flickvän som lämnar sina kläder i hans säng. Det är synd om H. som har det.
