DELA

Madhur är med mig hela livet

Min allra bäst kokbok någonsin är fläckig, trasig och klibbig.

Vissa sidor, som den med aloo gobi (potatis och blomkål) eller den med ägg i kryddig gräddsås, kunde man säkert skrapa ihop en måltid från, för att inte nämna den grönspräckliga sidan med färsk korianderchutney.

Min bästa kokbok saknar nästan helt bilder, och de som finns är osexigt orange. Det finns några tecknade anvisningar om hur man bäst viker en samosa och hur vissa kryddor de facto ser ut.

Jag pratar naturligtvis om Madhur Jaffreys Indisk kokbok.

Det är en anspråklös liten volym, men varenda recept jag lagat har funkat perfekt. Den har en balans mellan det genuint indiska och det västerländskt möjliga som passar min kulinariska ambitionsnivå.

Häromdagen när jag skulle beställa en biografi på engelska (som inte finns hos de lokala bokhandlarna) kom jag på tanken att söka på Madhur Jaffrey.

Vad fann jag? Jo, att jag ängslats i onödan för att min bok ska falla i bitar. Det finns ett trettiotal kokböcker under Madhur Jaffreys namn, från indiskt vegetariskt till en baskokbok som visar sig vara tredje eller fjärde generationen av min gamla trasa.

På något sätt visste jag väl det redan, men tanken och handlingen har inte suttit ihop riktigt. Nu har jag beställt ett praktverk som kanske tar min indiska matlagning till nya höjder.

Den gamla fula och fläckiga ska jag gömma nånstans, och om apokalypsen kommer och vi alla måste leva på kålrötter och stensöta ska jag ta fram de gurkmeja-fläckiga sidorna och dofta på hur mat från andra sidan världen en gång smakade.

Jag tror att mina barn kommer att prata om mammas aloo gobi när de nån gång i framtiden blir nostalgiska. Och korianderchutneyn. Jag har aldrig varit bra på köttbullar, det sköter svärmor mycket bättre. Jag har heller aldrig varit vidare bra på annan husmanskost, men jag har haft Madhur Jaffrey.

Det kanske inte smakat precis som i Indien, men gott har det blivit, och det har fyllt mitt kryddskåp med svarta senapsfrön, bockhornsklöver, mald koriander och spiskummin.

Kanske det bästa argumentet för människors fria rörlighet är att maten blir så otroligt mycket godare.