Lycka är:
Att cykla hem en fredagseftermiddag från jobbet i solsken. Ta djupa andetag och känna doften av grön mossa och blåbärsris bakom begravningsplatsen.
Att testa thaimat från stället vid bussplan. Tugga cashewnötter och sörpla sötsur sås tillsammans med sambon, prata om dagen.
Att halvligga i soffan, lyssna på potentiella låtar som kunde passa vid en vigselceremoni. Konstatera att man nästan bara gillar låtar som handlar om krossade hjärtan. Kolla på roliga Youtube-klipp istället.
Att vid elvasnåret ta sitt pick och pack och bege sig mot hamnen, hoppa på Helsingforsbåten och sova i en minimal hytt vilket alltid är lite spännande. Gå ett varv i nattklubben och konstatera att det är tur att man ändå snart är 30 och med gott samvete kan skippa alla former av ombordfestande.
Att stiga av i Helsingfors, som man har glömt att är så vackert.
Att äntligen komma fram till rätt hållplats efter att ha åkt fel tre gånger eftersom huvudstadens spårvagnssystem är synnerligen turistovänligt.
Att träffa vänner som man umgås med alltför sällan. Krama om dem. Äta brunch med bubbel, räkröra och blåbärspaj. Prata om livets väsentligheter, länge.
Att gå längs gatorna i staden. Låta solen värma ansiktet och beundra allt det vackra. Peka ut det man känner igen – domkyrkan, Svenska teatern, Tennispalatset och Kiasma.
Att gå in i världens kanske sötaste pappersbutik som känns så där modernt helsingforsisk. Köpa en ask. Man kan aldrig ha för många askar.
Att skynda tillbaka till lägenheten där vi bor med våra bästa vänner, där det känns som att tiden har stannat på 50-talet ungefär och där man älskar precis varenda detalj.
Att fnittra åt vännernas maskeradutstyrslar till kvällens fest med sjömanstema. En kapten, en pirat, en matros.
Att dricka bellinis till fördrink.
Att åka till 30-årsfesten i Hankens festlokal som är dekorerad med segel, knopar och flaggspel. Beundra fler kaptener, pirater, matroser.
Att äta god mat och Ålandspannkaka, dricka rödvin och sjunga finlandssvenska studentikosa snapsvisor. Ta i lite extra i de man känner igen.
Att som så många gånger förr slå fast att man har de vackraste vännerna. Sjukt snygga även i sjömansutstyrsel.
Att dansa till ”Fångad av en stormvind”, ”Drottningen av Åland” och den där låten som de spelar i slutet av filmen ”Grease”.
Att spatsera hem genom Helsingforsnatten. På vägen hem köpa en kebab som smakar annorlunda än Malmökebaben som jag är van vid. Men god är den, man äter hela.
Att vakna dagen efter och vara glad för att man drack varannan vatten.
Att äta mera brunch. Lova vännerna i huvudstaden att man ska hålla kontakten oftare, bli bättre på att höra av sig.
Att ta flyget till Mariehamn efter en av de bästa helgerna på länge. Laga matlådor, se ett avsnitt ”Orange is the new black” och sedan somna gott i egen säng.
