Lurad eller inte lurad – det är frågan
Arghhh.… Livet var så enkelt innan all elektronik och teknik dök upp. Ge mig en penna och ett papper, helst flera, och jag kan snabbt få ner information.
Om jag ska skriva ner information i en android eller på en surfplatta eller vad det nu heter så krånglar det bara. Tangenterna är små, texten hoppar och mitt i allt har jag surfat iväg någonstans utan att vilja det.
Vanliga datorer med vanliga tangentbord gillar jag. Då får man trycka ner en tangent en liten bit och tangenterna är separerade och risken att träffa flera bokstäver på en gång är inte så stor. Men på en surfplatta är det inte lika enkelt. När man hastigt ska skriva ner några anteckningar vänder sig skärmen hela tiden. Och bokstäverna blir inte de som jag vill att de ska bli.
Om jag inte råkar trycka på en knapp som får hela texten att bli pytteliten. Eller jättestor.
Min gamla bärbara dator har länge betett sig lite oförutsägbart den senaste tiden (det senaste året). Till slut blev jag orolig över hur det skulle gå med all ovärderlig information som finns på den och kontaktade en datorfirma. När jag berättade att jag haft datorn i sju år förstod jag att det betyder att jag haft den sedan it-Åland steg upp ur havet.
Okej, tänkte jag, jag köper mig en sån där surfplatta då. På en resa till Sverige skulle det ske. En försäljare som säkert hade tagit magisterexamen i att förklara för dagisbarn hur modern teknik fungerar fick mig att förstå skillnaden mellan Ipad med Retinaskärm och Ipad 2. Skillnaden var att förrförra veckan var Ipad 2 det bästa som man kunde köpa, den här veckan är det den med Retinaskärm och nästa vecka är det något nytt.
Så jag köpte en bärbar dator igen. Jag valde snabbt en ”netbook”, baserade mitt val på pris, färg och storlek. När försäljaren skulle hämta datorn från lagret stod jag lite småförälskad och tittade på visningsexemplaret. Då kommer en ung försäljare med en ung kund och dennes pappa. Försäljaren säger med hög röst: ”Min kalkylator är bättre än de här netbookarna” Och sen en massa teknisk data.
Jag blev lite bekymrad och vände mig till honom och frågade: ”Menar du alltså att den här datorn som jag just bestämt mig för att köpa är värdelös?” Jag önskar jag hade haft hans ansikte i en Retinaskärm för färgskiftningarna kom inte riktigt till sin rätt i den skarpa butiksbelysningen. Och när han slutat kippa efter luft och ord svarade han något om att just den som jag valt är den bästa av alla netbookar och inte alls så dålig som de andra. Men för en riktigt bra dator måste man nog lägga ut ”6 papp”.
Sedan drog han snabbt vidare med sin unga kund till de betydligt dyrare och häftigare grejerna. Men jag stod fast vid mitt val. Hoppas att det var rätt.
