DELA

Livet är intervaller

I går började en kollegas tvättmaskin nästan brinna. Det började lukta i hemmet och då hon kollade maskinen hade plasten vid tvättmedelsfacket smultit.

Men det var inte tvättmaskinen hon puttrade mest över på jobbet. Hon puttrade över att allting alltid tycks paja ungefär samtidigt så att plånboken verkligen ska få känna av det här med oförutsedda utgifter.

Livet är intervaller och ingenting annat.

Man får leva glatt och bekymmerslöst i några år med sina mackapärer. Sedan, oftast precis då man äntligen har betalat bort de lån man tog för att köpa sakerna, pajar de och så är den nya intervallen i gång.

För att göra det hela lite mer spännande pågår flera intervaller samtidigt. Den värsta, lärde jag mig i fjol, är den då de stora kompisarna som bor mellan pannrummet i källaren och taknocken väljer att säga upp kontraktet samtidigt. Det är inte roligt.

Det här fenomenet är givetvis en av paragraferna i den välkända lagen om alltings jävlighet. Men det är dessvärre samtidigt allvarligare än så.

Ett team med franska grävande journalister har försökt bevisa det som alla misstänker, det vill säga att tillverkarna med avsikt i dag placerar in någon kortlivad komponent i våra tekniska hjälpmedel. Någonting som garanterar att vi skall konsumera mera.

IT-branschen, till exempel, väljer att baka in outbytbara batterier i vår smarta lilla älskling så att den dör precis lagom till att nästa, dyrare modell lanseras.

Grävandet resulterade i en strålande dokumentär som sändes på tv i vintras. Journalisterna kunde inte bevisa sin tes men de kunde bevisa att den enda utredning som finns om tekniska apparaters livslängd har gjorts av tillverkarna själva.

Utredningen är bristfällig och den saknar relevant jämförelsematerial. Företagen viftade i programmet bort problematiken och då fransmännen försökte pressa en av de få direktörer som överhuvudtaget ställde upp på en intervju blev han så förbannad att det stank fuffens långt ut genom tv-rutan.

Ingen ville besvara den enkla fråga som varje människa med sunt förnuft vill ha svar på: Varför får vi inte ens alternativet att betala oss fria från intervallerna genom gedigna produkter som är byggda för att hålla så länge som möjligt och som kan repareras?