Lång, svart och vacker
Den är lång, fascinerande smidig, alldeles kolsvart och mycket, mycket vacker. Snoken i dammen.
Jag har sett snok bara två gånger hemma på gården under alla de snart 29 år som jag har bott där. Tyvärr.
Huggorm kan jag vara utan. Tillräckligt många i bekantskapskretsen har blivit bitna för att jag skall inse att ett enda litet giftkörtelhugg kan förstöra en hel sommar.
Men den ofarliga snoken vill jag gärna ha, den är fascinerande. Den ringlar inte trögt fram som huggormen utan skjuter iväg, snabbt och smidigt och rakt. Du upptäcker den och vips är den försvunnen.
Det var därför en glad nyhet i söndags då vänner från trädgårdsföreningen Ålandsfuchsian fick syn på den svarta skönheten i dammen på gården. Först gömde den sig i vattnet men senare har den valt att ligga på dammkanten och sola och tämligen orädd låta sig studeras och beundras.
Jag har inte sett en kolsvart snok tidigare utan de kännspaka gula fläckarna. På Gotland och Lilla Karlsö finns en underart till vår snok, Gotlandssnoken, som oftast är just svart och utan fläckar. Kan den finnas också här?
Vem ringer man med en sådan fråga? Jo,naturligtvis till Jörgen Eriksson, landskapets pensionerade naturvårdskonsulent. Han avfärdar Gotlandsteorin direkt men håller med om att helt svarta snokar är mycket ovanliga.
Och så säger han precis det jag själv tycker: Så roligt!
För visst är det roligt – men, i ärlighetens namn, bara för mig. Guldfiskarna i dammen är knappast lika lyckliga över invandraren.
Hur mycket fisk äter egentligen en snok? På nätets olika forum kvider den ena efter den andra över snokar i fiskdammar. Någon skräckhistoria över att en orm skulle ha ätit upp precis all fisk hittar jag inte någonstans men klart är att snokar inte är speciellt välkomna till damm- och trädgårdsentusiaster.
Snoken är fridlyst, den skyddas av Bernkonventionen. Trots det förespråkar en del att man skall begå en brottslig handling. Andra föreslår en flytt av ormen eller inplantering av igelkottar. En vill hälla diesel i vattnet så att det bildas en otrevlig film på vattenytan. En vill strö ut socker runt dammen.
Och så säger en precis det jag själv tycker: Det är inte upp till oss att värdera vem som har rätt till mat i naturen.
Just det . Välkommen kolsvarta skönhet.
