Kris i lågstadiet
Jag har någonting gemensamt med barn som växer upp i dag. När jag gick i lågstadiet var det också kris. Även om krisen sällan har sitt ursprung i skolelevers överdrivna vässande av blyertspennor så märkte vi av krisen genom en plötslig ransonering av blyertspennor. Som vanligt blev krisen också en förevändning för politiker att genomföra drastiska förändringar. Inför högstadiet hade mina föräldrar sett ut en skola åt mig. En helt ny skola. Det är en friskola med kulturinriktning, det passar väl dig, tyckte de. Där kommer det ju bara att gå gamla mobboffer och inga killar, invände jag. Bortsåg samtidigt från att jag var och är både kulturell, mobboffer och tjej.
I en av mina favoritböcker, Endill Swifts äventyr, deporteras huvudpersonen i linbana ut till ett urspårat skolväsende som ligger på en ö och vaktas av en jätteål. Hans vän försöker fly på hoppstylta men fångas av rektorn som med hjälp av ren försmädlighet håller kvar eleverna i sin absurda värld. I biblioteket bor en mystisk varelse högst upp bland de hyllor som försvinner i mörker. I skolans oändliga korridorer åker skolsköterskan med motorcykel förbi straffade elever som släpar sig fram i blykängor. Där kan man om man har otur gå bort sig och inte se solen på tjugo år och komma ut som en förvirrad man, som Endills far och hans farfar innan dess.
Frimodigt stegade jag istället in i den kommunala skolan. En gul sextiotalsbyggnad i gult tegel. I taket satt prillor. På rasterna klottrade vi sexställningar på skåpen. Någon sprängde en toalett. Fritidsledaren stängde ned fritidsgården för alla. Någon tände eld på ett block och elden spred sig i ventilationssystemet. Rektorn förbjöd tvål på toaletterna för att förebygga tvålkrig. Det gick ett rykte om att engelskalärarens hår egentligen var en tupé och att hemkunskapsläraren spelat in en porrfilm. Under franskalektionerna klättrade eleverna in och ut genom fönstren. Läraren mindes inte mitt namn men gav mig högsta betyg. Fadil ströp nästan en kille. Killarna klängde i takrännan utanför fönstret till vårt omklädningsrum, Kattis sprutade jordgubbsparfym i skrevet och Bahareh blev bortgift direkt efter nian. Hårdrockaren Per sa aldrig ett ont ord. Det var indiepopkillen Elias som sa åt mig att suga kuk.
Jag ångrade aldrig mitt val. Även om Vivica Bandler i sin självbiografi berättar om hur hon frågar en bekant hur hans fru kan vara så annorlunda alla andra. Så öppen och glad. ”Hon har aldrig gått i skola”, svarar han.
