Kan man älska nån på avstånd?
”Kan man älska nån på avstånd? Ja, det skiljer många mil mellan mig och den jag älskar. Flera timmar med min bil.”
Det är fredag och jag åker med Rosella tillbaka till Mariehamn. På scen står i bruklig ordning dansbandet som just fyrat iväg Vikingarnas gamla hitdänga. Jag kastar samtidigt lystna blickar på min älskling som nu äntligen finns i min famn igen, efter en månads saknad. Jag kanske också putar obemärkt med läpparna när jag rycks med och sjunger med i texten. Plötsligt tror jag på varenda ord. Trots att det är en dansbandslåt.
Så visst kan man älska på avstånd, Christer Sjögren. Även om jag ska erkänna att jag efter att jag lämnade Åland och min nyfunne älskling för en månad sedan, har gjort flera meningslösa och dränerade snedsteg med diverse urluftade och torra kopior.
Men du fanns alltid där i mitt bakhuvud ändå: ”Jag kramar hårt min kudde och tänker jämt på dig. Var finns du ikväll, min älskling? Tänker du ibland på mig?”
Tiden skulle utvisa att du nämligen hade varit mer än bara en sommarflirt. Det stod klart när vi bara för en stund sedan möttes igen på Rosellas taxfree-butik.
”Du, jag lämnar aldrig dig”, viskade jag ljuvt, för ja, då kände jag en längtan att få krama dig så hårt.
Vår första dejt hade ägt rum i den romantiskt storslagna miljön vid Kastelholms slott. Vi var där tillsammans med hårdrocksbandet Sabaton. Jag hade dukat upp för picknick på en filt och även de hårda killarna i bandet blev helt tagna av din mustiga charm. De trodde till och med att jag hade bakat dig själv.
Det var en butiksanställd på en mataffär i Mariehamn som hade tipsat om dig. Jag fick min första limpa åländskt svartbröd i handen den dagen, levererat med ”ord och inga visor-anvisningen:
”Det ska vara tunna skivor!”
Jag hade skurit dig försiktigt i tunna, tunna skivor, smörat dig och klätt dig med diverse åländska attribut. Men trots min omsorg så hann vi inte mötas på riktigt den dagen. Du blev i stället uppäten av hungriga hårdrockare innan jag ens hann smaka dig.
Men intresset var väckt. Och nästa dag gick jag in i mataffären igen. Den här gången fanns inga hinder oss emellan och vårt kärleksmöte fullbordades. Och det blev mer än bara ett one night stand. Nästa morgon åt vi frukost tillsammans. Och nästa. Och nästa.
I morgon äter vi äntligen frukost tillsammans igen:
”Och viska ljuvt de orden: Du, jag lämnar aldrig dig.”
