Jag ville jag vore en åländsk direktör
Från flera håll kommer rapporter numera. Det hårdnar på jobben.
Anställda sägs upp slumpvis, anställda som blir kvar hukar räddhågsna.
De starka förhandlar sig till bra löner, de lite mindre tuffa nöjer sig med mindre – man måste ställa upp för företaget, säger de.
Ingen under 30 kan ens stava till solidaritet, stämningen blir dålig, inspirationen sjunker.
Någon säger:
– Facket!
Och får svar på tal:
– F-ck it!
Jag ville jag vore en åländsk direktör, tänker Inga Heller. Undrar hur man mår när man med tåspetsen kickar till och sparkar iväg anställda, lite hipp som happ. Med långa rödmålade naglar skulle hon som en cirkusdirektör snäppa iväg gamla trotjänare, som i det där gamla loppspelet ungefär.
Ut med folk i periferin bara. De unga skulle få vara kvar, de oerfarna, de som inte kan stava till solidaritet. De i hästsvans. De som är släkt med ägarfamiljen. Helst både ock.
– Vi måste tyvärr säga upp anställda gå på grund av ekonomiska orsaker, skulle det heta.
Just så. Man bromsar i uppförsbacke.
Att en väldigt massa kompetens försvann skulle oroa föga. Antagligen skulle hon vara för korkad för att fatta orsak och verkan i denna sak.
Hennes mantra skulle vara:
”Ni ska vara glada över att ni har jobb”.
Jag ville jag vore en åländsk direktör, tänker Inga Heller på nytt, för då kunde man faktiskt göra tvärtom.
Hon skulle måna om de anställa. På riktigt. Mantrat skulle vara:
”Jobbet blir gjort och går som smort med en gåva eller gest, ett samtal och en firmafest …”
I stället för skrämd tystnad, skulle anställda sjunga ut och säga sin mening i olika frågor. Förändringar och förbättringar blev möjliga. Samarbetet frodades.
Bemötandet utåt skulle bli naturligt, vänligt, sakligt, jättetrevligt. Besökare skulle redan i entrén känna att här var det muntert, här är alla respekterade, här dras det med alla krafter åt samma håll. Här bjuder de anställda till och ger det lilla extra. Bara för att de vill.
Inga Heller är övertygad om att trygga och glada anställda jobbar bäst. Hur svårt kan det va?
