Jag vill också gå på träff
Under sommaren är det högsäsong för allslags träffar. Det är klassträffar, konfirmationsträffar och släktträffar. Det är tjejträffar, killträffar och babyträffar. Bokträffar, syträffar och spelträffar. Det är träffar för folk som jobbade på det ena eller det andra företaget för exakt sjutton år sedan.
Blir jag bjuden till någon träff så krockar det baske mig med något annat som jag måste göra. Jag har konsekvent missat alla klassträffar utom en. Släktträff hade vi en gång, den missade jag eftersom träffen var för släkten på mödernet och den inföll på samma dag som min förälder på fädernet fyllde jämnt. Men om jag proppar sommaren och hösten, och kanske också vintern full med träffar är sannolikheten ganska hög att jag lyckas ta mig till en av dem.
Så nu funderar jag på alternativa träffar.
Kanske en träff för oss som åkte flyg billigt mellan studieorten Åbo och hemorten Åland 1989-1991? Eller en träff för alla som gjort barn på m/s Ejdern? En träff för alla som inte vågade sula efter stadsbussen i Hindersböle på 1980-talet? Träff för alla som bodde i Hönshuset vid Ålands centralsjukhus 1988-1989? En reunion för alla som gick i Blåvinge daghem när det var i nedersta våningen på höghuset vid Askuddsvägen?
Listan kan göras hur lång som helst. Och egentligen behöver det ju inte handla om något som hänt för länge sedan. Det kan ju vara en träff för dem som såg senaste månförmörkelsen i vintras. En träff för alla som bara måste läsa något när de sitter på toa? (Då kan vi utbyta tips om bästa texten på tandkrämstuber, luftrenare eller schampoflaskor.) Träff för alla som ätit den antidepressiva medicinen Sertralin? Träff för alla som tyckte att Ringo Starr var den sötaste i Beatles? Eller som ville gifta sig med Leo Sayer efter att han varit med i The Muppet Show (ja, vi som ville det grät oss till sömns den kvällen)?
Det roliga med återträffar är att prata minnen. Och att få träffa människor man inte sett på länge. Att få utropa: ”Du har inte ändrats det minsta!” medan man tänker ”Vem f-n är det där?” Tryggheten i att träffa sådana som är en del av ens förflutna och som kanske kan bli en del av framtiden igen. För varje återträff avslutas ju ofta med: ”Det här måste vi göra igen!”
