Jag säger håll käften.
I går berättade vi om Företagarna i Finland som säger: ”slopa semesterpenningen!”. De drar den fantastiskt komplicerade matematiska slutsatsen att detta skulle sänka kostnaderna för arbetsgivarna, och att man genom detta skulle kunna konkurrera bättre ett litet tag. Jag säger snälla gå och lek med era små marknadsmekanismer någon annanstans och låt oss andra leva ett drägligt liv ifred. Bara lämna rummet. Tack.
De säger tillväxt. Jag säger håll käften.
De säger läget är särskilt utsatt just nu vi är mitt i en ekonomisk kris vi behöver stimulera marknaden.
Håll käften.
De säger att det inte passar sig att kritisera de hushållsavdrag som gett de rika pigor och drängar tillbaka, och som håller på att skapa en ny underklass i timglasekonomi. Nej, avdragen skapar ju JOBB, hur vågar du vara kritisk! Så gör man inte, säger de.
De säger att man måste vara entreprenöriell, vara konkurrenskraftig på arbetsmarknaden, kunna sälja sig själv och promota sig själv, ha en unique selling point, vara workaholic men ha mindfulness, aldrig stressa. Så gör man, säger de.
Och så ska man tydligen sänka lönerna för alla anställda i landet. Så gör man, säger Företagarna i Finland.
Jag säger håll käften, håll käften, FFC och jag säger utan högaktning håll käften.
Förra året läste jag statsvetenskap på Göteborgs universitet. En toppeninstitution, en av Europas bästa. Ett kalasuniversitet. Nu talar de om att privatisera hela alltet. Reinfeldts regering tycker att en privat stiftelse skulle kunna driva denna utpost för högre utbildning mycket bättre än vad Sveriges befolkning gemensamt kan. Sveriges radio skriver att ”tanken är att universiteten ska få större handlingsfrihet och lättare kunna samarbeta med utländska universitet.” Rektor Pam Fredman säger att ”vår verksamhet är inte anpassad för den verklighet vi lever i”.
Innan jag ber dig hålla käften undrar jag vilken verklighet du menar då, Pam Fredman?
Den verklighet där privatisering av lärosäten leder till någonting annat än att forskning, studier och finansiering snart styrs av marknadskrafter med tillväxt som enda mål? Den verklighet där pengarna strömmar in till kurserna i teoretisk filosofi, litteraturvetenskap och genus sedan man konkurrensutsatt verksamheten? Den verklighet där en tillfällig lönesänkning för att öka konkurrenskraften i ett företag någonsin lett till en löneförhöjning för de anställda när pengarna börjar rulla in igen?
Nä, vi lever inte i den verkligheten kära Pam, kära företagare i Finland, kära vänner.
Nä, jag har bara en sak att säga.
