DELA

Jag klankar hit och jag klankar dit … 

Det är omvälvande tider. Det är budgettider. Det är höst och det är mörkt. Hu ja.
Men en sak känns bra, riktigt bra – att man inte är politiker! I jämförelse är det en drömsits att bara vara pensionär med en ynklig pension, alla nedskärningar till trots. Drabbad blir man säkert – på ett eller annat sätt och då får man klanka på politikerna…
Det är ingen avundsvärd sits de har i regering och lagting, att hyvla, kapa och brutalt såga ner levande grenar och växande träd är tufft och okänsligt, även om det kanske är ekonomiskt nödvändigt.
Men hur står man ut som beslutsfattare? Var som helst – i matbutiken eller på gatan, kommer folk emot som kanske förlorat sitt levebröd på grund av beslut man tagit.
En annan skulle bli sjuk av sömnbrist, dåligt samvete och osäkerhet om man faktiskt gjort rätt.

Tack och lov, jag är ingen minister, har aldrig varit och kommer inte att bli. Jag är bara en vanlig gräsrot med rätt att klanka på det jag tycker är fel i samhället. Och jag behöver bara ta ansvar för mitt eget liv och det som är närmast mig.
Skönt.
Nu ska jag klanka.
Jag tycker det är vansinnig oansvarigt att lägga mera pengar på undersökningar för en tunnel till Föglö. När man inte ens får nya fina Skarven i trafik nån gång.
Så är det golfeländet. Jag vet att det finns entusiaster som gärna skulle lägga hela Åland under golfgräs om de fick bestämma, men vi är också rätt många som är övertygade om att tiden är liden – golfen är inte Ålands räddande ängel längre.
Jag sällar mig till dem som frågar, var är visionerna?

Motorsågen brukar komma väl till pass i skogsbruket. Ibland i jordbruket också, även om en lättare röjsåg räcker bra att rensa sly med.
Jag tycker regeringen skulle ha nöjt sig med röjsågen när man började rensa i sina diken. I stället kapar man med berått mod av stammen och tror att grenar ändå ska hänga kvar.
Att stänga Ålands naturbruksskola och sälja Jomala gård är galet. Ett landsbygdens kulturcentrum skulle gå i graven. Det måste finnas bättre lösningar, så var är visionerna?

Kobönderna har rätt till semester och avbytarhjälp. Den rätten har inte existerat särskilt länge, 30 år kanske? Eller litet mer.
Nu ska kobönderna betala för avbyteriet.
Okay då, men som Barbro (s) sade i lagtinget häromdagen att det handlade om ”rena rama lyxtillvaron” när anhöriga anställs som avbytare, så är det rena rama villfarelsen. Man kan skratta på sig när man vet vilka pengar det handlar om.
Jämförelsen med butiksägare i stan haltar också betänkligt. Vad man än har för djur i ladugården måste de skötas, morgon och kväll, dag ut och dag in, julafton som julmorgon.
En kobonde kan aldrig stänga butiken och ta helg, då skulle han snart bli dömd för djurplågeri.