Jag glömmer aldrig Shivani
Mitt ansikte går i regnbågens färger. Mina kläder, hår och skor likaså. Jag är på den indiska landsbygden och just i dag firas festivalen Holi. Alla människor på gatan är lika färgglada. Främlingar som möts och stryker färg på varandras kinder.
Jag och mitt resesällskap tar en paus från färgkastandet och dansandet. Vi sätter oss ner och äter lunch på en liten restaurang. Med händerna äter vi chapati och daal. På något sätt försöker vi smälta in i mängden. ”Ta seden dit du kommer”. Det är hur uppenbart som helst att vi misslyckas totalt.
Efter att vi har avslutat vår måltid börjar vi prata med några barn vars släkting äger den lilla restaurangen. De undrar om vi inte vill följa med dem hem. En av dem heter Shivani. Ett namn som jag kommer att minnas för resten av mitt liv.
Hon talar väldigt bra engelska för sin ålder, särskilt med tanke på att hon är uppvuxen på landsbygden. De ord hon inte kan hjälper vår vän och guide Naresh med att översätta. Vi får träffa hennes syskon, mamma, pappa och kusiner. Vi stryker färg på varandras kinder och skrattar.
Vi sätter oss utanför deras enkla hem. Bredvid oss står några kor. ”Har du sett en ko förut?” undrar Shivani.
Vi tar otaliga ”selfies”. De vill veta hur Finland ser ut. Med min mobil visar jag bilder på mitt föräldrahem i Nagu, från min stuga på Kumlinge och på min familj.
Jag känner mig så otroligt glad. Så välkommen. Äkta gästvänlighet är kanske det vackraste som finns.
Men så kommer frågan som får det sig att knyta sig i magen. ”Kommer ni att vara fria efter att ni har gift er?”, frågar Shivani.
Hon berättar om hur mycket hon älskar sin familj men hur hon gärna skulle vilja utbilda sig och vara fri att göra sina egna beslut.
Vi vet alla att vi, här i vår del av jordklotet, är priviligerade. Vi vet alla att det finns miljontals flickor precis som Shivani, som tvingas offra sin frihet för familjens godkännande. Jag kunde ändå inte förstå det. Tills nu.
Tafatt svarar jag att jag inte ens vet om jag kommer att gifta mig.
är för människor som mig något svårt. Vad jag riktigt ska göra med mitt liv är tankar som ofta snurrar i mitt huvud. Jag måste påminna mig själv om att val, även om det ibland känns som en förbannelse, är mitt livs största privilegium.
