DELA

Jag är så kär

Att drunkna i någons ögon är att uppleva njutbara sekunder av insikt om att hjärtat kommer att brisera i samma stund som föremålet för ens fascination vänder bort blicken. Pulsen dunkar i öronen, pupillerna vidgas och kontakten med omvärlden försvinner. Förnuftet stretar emot, men själen sliter sig lös och skriker: ”Jag vill stå kvar så här med dig för evigt! Tills alla andra tröttnar och går hem, tills lamporna tänds. Tills havet torkar ut och stjärnorna slocknar. Jag bryr mig inte längre!”

Och ungefär här bryts ögonkontakten, eftersom det slår mig att jag har stått och stirrat. Nervöst börjar händerna vandra, tröjan rättas till, hårslingan snurras runt fingret och den där underbara blicken undviks i det längsta. Tills jag sugs dit igen, som en irrande nattfjäril mot lågan.

Tvivlet kommer smygande, eftersom det här är omöjligt och bara kommer att sluta i tårar. Mitt hjärta är lappat, lagat och bär otaliga stygn i kanten. Bekvämt har det legat inne i bröstkorgen och gungat sig till ro i hopp om att en dag helna från sina tidigare misstag. Och så står jag här och vill slita ut och ge bort det utan att tveka. Till någon som antagligen inte ens vill ha det.
Men jag är hopplöst förlorad. Mitt inre har skakats om och jag har inget annat val än att ge efter för den totala, hänsynslösa, oemotståndliga förälskelsen. Darrande tittar jag upp och tindrande ögon möter mina.

Precis så här kändes det för bara några dagar sedan. Vi träffades genom våra gemensamma bekanta och till en början var jag ganska skeptisk. Inte min typ riktigt. Jag orkar inte engagera mig i någon ny. Jag orkar inte bli sårad och besviken.

Så kom ögonblicket. Jag insåg att mitt hjärta skulle brista, att världen aldrig skulle bli densamma och att jag skulle gråta mig till sömns av olycklig kärlek resten av mitt liv om jag inte fick uppleva det igen. Euforin, extasen, känslan av att äntligen hittat rätt.

Föremålet för min beundran är låten ”Mongrel heart” med Broken Bells, som består av James Mercer från The Shins och Brian Burton från Gnarls Barkley. Jag vet inte hur ofta jag har lyssnat de senaste dagarna, men jag får abstinens så fort musiken tystnar.

Det är den perfekta låten. Psykedeliska influenser blandat med mitt favoritsound framförd av vacker, mörk sångare. Kort sagt som att drunkna i någons ögon.