”Jag är inte du med dig”
”Jag är inte du med dig.”
Så sa min magister i mellanstadiet argt till mig när vi trettonåringar en gång för alla och på eget bevåg införde du-reformen i skolan.
Det var ju makalöst fånigt att titulera lärarna med ”magistern” och ”ni” när de hette Ulla-Brita, Sven, Lars och Helge. Lärarna duade ju oss, varför skulle inte vi dua tillbaka?
Alla utom en lärare tyckte det var toppen. Men också den motsträviga fick finna sig i att bli duad. Så var det på 1960-talet.
Därför har jag storligen förvånats när niandet har kommit tillbaka på fastlandet på senare år. I butikerna är man plötsligt ni när unga expediter tilltalar en.
Antingen handlar det om min egen aktningsvärda ålder eller så är det nåt nytt mode som är på gång. Jag tror på det senare för äldre personer röner knappast någon överdriven respekt i dagens samhälle.
I mina öron låter ”ni” vasst och avståndstagande, högmodigt och odemokratiskt.
Häromdagen hutades de nya lagtingsledamöterna åt av talmannen när de duade sina kollegor i salen. Det lämpar sig icke. I lagtingsdebatten säger man ni eller lagtingsledamot den och den fast man råkar vara grannar som bor på samma gata.
Det kanske är för att hålla debatten på en lagom nivå. Om ledamöterna måste koncentrera sig på hur de ska titulera varann så kanske repliken blir lite mindre vass.
Finlands riksdags talman, sannfinländaren Maria Louhela, gick ett steg längre när hon tidigare i höst krävde att också journalister skulle böja sig för etiketten och nia riksdagsledamöterna och ministrarna.
Låt mig citera etikettdoktorn.se: ”Ni” ska användas med måtta.
Just så.
Det har gått mer än tio år sedan de svenska kungabarnen första gången lät sig duas i en teveintervju med Peter Jihde. De gick inte sönder för det, inte heller sprack kungahuset.
Det krävs nog större krafter är en du-reform för att störta den i grunden djupt odemokratiska institutionen.
