Jag är en cyklist i Stockholm…
Det allra senaste, det allra tuffaste – det ska förstås Inga Heller pröva på.
Fler och fler cyklar i storstaden Stockholm. Det skulle Inga Heller också göra.
Hennes tanke var att lösa ut en cykel, svepa nerför Sveavägen över Sergels torg utan att hålla i styret, dra in och ut ur butiker och slutligen föra hela cykeln med shoppingkassar på styret som en bättre packåsna tillbaka till utgångsläget.
Riktigt så blev det nu inte.
Men nästan.
Till att börja med kan man inte köpa endagarspass. Det gäller tre dagar och det kostar 165 SEK. Företaget heter Stockholm City Bikes och kan förstås kollas upp på nätet. Där kan man till och med kolla om det finns lediga cyklar på ett visst ställ.
När Inga Heller frågade efter endagarspass fick hon svar i lätt uppretad ton:
– Som sagt. Det kostar 165 kronor.
Det var då hon förstod att 165 kronor inte var något att bråka om. Ett pass löstes ut, de kan köpas i kiosker och hotell och dylikt, och består av en plastbricka, liknande en nutida hotellnyckel.
Vid köpet är det av ytterst vikt att man ser till att man får med sig en karta över var cykelställena finns. Utan den är man rätt vilsen.
Det går nämligen inte att ställa av sig cykeln var man behagar. Det måste vara i ett ställ, något av företagets egna ställ.
Så det där att ha en cykel en hel dag och gå in och ut ur butiker och kaféer kan man glömma.
Så ska hojen lösas ut då, när du hittat närmaste ställ för hyrcyklarna. Man ska spana in en informationsstolpe där och hålla sin plastbricka framför en svart ruta. Men stå inte sedan som ett fån som Inga Heller och vänta på att något svar ges i samma ruta – nej, det kommer i en stor ruta ovanför. Detta kan vara vara svårt att fatta, speciellt om solen skiner rakt på och informationsrutorna på stolpen är svåra att läsa.
Om du försöker gå tillbaka till kiosken där du köpte kortet blir du antagligen besviken.
Nej, ingen kommer ut för att hjälpa dig. Och nej, ingen ringer servicenumret. Det får du göra själv.
Som av en slump kom Inga Heller tillrätta med informationen. Hon skulle få låna cykel nummer 22. Då är det bara att lyfta upp den, anpassa sadeln uppåt eller neråt och dra iväg.
Ytterligare en lärdom serveras här: Hyrcyklarna stänger 22.00. Efter det stängs obönhörligen ställen.
Då kan det bli taxi och prat om Åland med en vidhängande trevlig inbjudan till Bagdad.
Men före dess hade Inga Heller faktiskt fri som en fågel farit med cykel tvärs över Sergels torg – mitt i ombyggnad till och med. Hon kände sig munter och gladlynt, som man gör när man cyklar.
Men hon höll i styret.
