”Int’ ska det va så lätt – det här liiive”
Igår presenterade Juha Sipilä sina nya ministrar och sitt regeringsprogram. Fyra miljarder ska sparas i den finska statskassan under mandatperioden. Hårdast drabbade är utbildningssektorn och biståndet till världens mest utsatta när smått sanslösa 900 miljoner ska sparas inom de här områdena. Vi återkommer till det.
Sipilä utsåg Jari Lindström till justitieminister. Lindström har tidigare hamnat i blåsväder för att ha förespråkat dödsstraff. TIll utrikesminister utsågs Timo Soini, en man som inte verkar gilla utlandet väldigt mycket.
Men det ska inte vara så lätt, det här livet, som kameramannen Petski sade för många år sedan.
Vi arbetade tillsammans på en filminspelning där mina arbetsuppgifter som kameramansassistent gick ut på att bära och rigga tung utrustning, ofta tidigt på morgonen. En morgon när jag var extra högljudd i min klagosång gick denna lågmälda man från Sibbo förbi och yttrade orden i en suck.
– Jaa, int’ ska de va så lätt de här liiive.
Först blev jag lite ställd. Att Petski levererade livsvisdomar hörde inte till vanligheterna. Sedan fnissade jag åt honom för att han var så typiskt finsk. Men när jag hade smakat på orden tillräckligt många gånger insåg jag storheten i att inte förvänta sig så mycket av livet.
Den finska skolan har en mycket god ställning i Europa. Lyssnar man på de svenska debatterna eller läser Pisaundersökningar ser det ut som att den finska skolan har gjort rätt. Varför i hela friden försämrar man för framtida generationer? Varför värnar man inte om ett skolsystem som uppenbarligen fungerar bra?
Finland har förbundit sig till Europeiska rådets beslut att medlemsstaterna före utgången av 2015 ska nå upp till ett utvecklingsanslag (alltså bistånd) på 0,7 procent av bnp. Det har Finland hittills inte levt upp till, och med minskade anslag på 300 miljoner euro kommer man sannerligen inte närmare. Det är inte bara fruktansvärt osolidariskt, det är pinsamt att leva i ett land som bryr sig så lite om sin omvärld att vi tillåter Timo Soini tåga ut i världen med rallyengelska och en betydligt mindre penningpung.
Och jag föreställer mig att när utrikesministrarna samlas för att försöka lösa problemen med nazistiska och rasistiska vindar som blåser igenom Europa, Islamiska statens framfart i Irak och Syrien och ett minskat bistånd som leder till allt svårare katastrofer, står Soini någonstans i bakgrunden och suckar:
– Int’ ska de nu va så lätt, det här liiive.
