Inget blev bättre av städningen
När jag var inskriven i Åbo akademi på åtttiotalet bodde jag i en studentkorridor i Tavasthem, våningen ovanför Kåren.
Rumsnumret var 307. Sexton kvadrat, säng och madrass av enklaste modell, ett skrivbord, en bokhylla och ett bord för skivspelaren. Renhållningen var det si och så med. Dammråttor störde mig bara när en tentamen närmade sig. När studielitteraturen blev mig övermäktig tog jag fram både dammsugare och fönsterputs och städade tills det inte fanns något att städa längre. Tentamenslitteraturen fick vänta.
Städningen gav mig en tillfällig känsla av att jag gjorde något viktigt Men det var förstås fel strategi. Vad spelade det för roll att mitt rum var rent om jag blev underkänd i tenten? Det tog inte länge innan dammråttorna samlades under sängen igen.
Panikstädningen hemma påminner om dåliga komedier. Ni vet, man väntar fint besök om några minuter och trycker in alla lösa föremål i första bästa skåp. Sen kommer gästen och vill se sig omkring i lägenheten – ”vad finns det i det här skåpet”? – och allt rasar ut.
Lådorna i mitt skrivbord är off limits för alla utom mig. Inte för att det finns något hemligt där, det är bara ett fullständigt kaos och jag blir stressad när nån står bakom min axel och väntar på att jag ska hitta Plussakupongen som är värd en femma. Det fantastiska är att jag ändå har en bra känsla för var i oredan lappen finns.
Ibland är det så mycket ”arkivmaterial” i lådorna att man inte ens kan dra ut dem. En gång per år försöker jag rensa men kommer snabb av mig när jag hittar en kassett som det står ”Demolåtar 2/1989” eller plastfickan med apotekskvitton som var försvunna när deklarationen för 2009 skulle ha lämnats in.
På jobbet är det inte bättre. Häromveckan kom jag tillbaka från ett uppdrag, lade anteckningarna ifrån mig nånstans och hittade dem inte när det var dags att skriva. När jag gått igenom högarna vid datorn tre gånger öppnade jag arkivhyllorna bakom skrivbordet. Det borde jag inte ha gjort. En myckenhet diverse rasade ut så fort jag försökte rycka ut något som såg ut som ett anteckningsblock.
Där fanns bland annat, trafikplanen för landskapet Åland 2002-2010, ett infoblad om hundutställningen i Eckerö 2011, en arkivbild från 1983 på en passiv konsertpublik som möjligen avnjuter den religiöse sångaren Artur Eriksson på Idrottsgården, turlistan för Föglöfärjan 2011, en pressrelease om det svenska hårdrockbandet Moggs Finlandsturné 1987, en redovisning av Finlands journalistförbunds medlemsavgifter det fjärde kvartalet 1995, och trafikplanen för landskapet Åland 2003-2010.
Jag sparar arkivbilden och pressreleasen om Mogg, resten hamnar i pappersreturen. Anteckningarna som försvann häromveckan är fortfarande försvunna. Däremot hittade jag ett annat block som försvann lika oförklarligt för drygt ett år sen med följden att en intressant artikel blev lagd på is.
Snart tar jag ny sats med den. Måste bara rensa färdigt här först.
