DELA

Inget är som en valnatt

Jag både älskar och hatar det. Det blir som en kramp i magen, ett flimmer, en anspänning som klingar av först några dagar efter själva tillställningen. Inget liknar sådana dagar.

Det är inte hockey, även om det liknar känslan när Finland spelar mot Sverige i en viktig match. Det är inte ett barns teaterföreställning eller en examen. Det är inte som att bjuda folk på middag, inte som att hålla tal, inte som en olidligt spännande deckare, men nånting ditåt.
Det är en valvaka. Vilken som helst egentligen. Det är alltid lika spännande.

samma sätt som det är svårt att se en fotbollsspelare missa en viktigt straff är det svårt att se en politiker som förlorar. Just i den stunden när man satsat allt, satt sig själv på spel, bjudit ut sig med alla tänkbara medel, och så säger folket nej.
Det händer majoriteten av alla som ställer upp i ett val, och alla, även de som på förhand sett som chanslösa, blir besvikna när de där siffrorna kommer ut.

Som journalist grips man av en feber. Man måste få veta, mer, mer, mer. Man måste förstå varför. Man måste få höra de elaka kommentarerna bakom ryggen, de snabba analyserna i förbigående, de varma gratulationerna och den tjocka, gråtigt tacksamma rösten hos den som fått förtroende, som fått känna folkets kärlek.
Jag tänker mig att inget känns så bra som det, att veta att man är utvald av en massa människor, att man fått ett förtroende, ett mandat att för andras talan.

Varje gång jag lämnar en valvaka och sätter mig i en kall bil för att köra till redaktionen där jag ska skriva en ledare om resultatet, hör jag hur spänningen vibrerar i tystnaden. Jag känner hur blodet sjuder och alla små hårstrån på armarna står på ända.

Skrivandet är inte den vanliga, lugna processen utan en stötvis urladdning, som att skriva när man är lätt berusad. Det finns mat för dem som jobbar sent, men man orkar inte riktigt äta fast man är hungrig. Vid halv tolv stirrar man på någon lista och förstår inget längre.
När man kommer på jobb igen efter några timmars sömn surrar det fortfarande i huvudet. Vad betyder det? Varför gick det så? Hur tänkte folk?

Och man förstår ingenting när man kommer ur bubblan och det finns folk som varken röstat eller vetat om att det varit ett val.

Nina Fellman  nina.fellaman@nyan.ax