Ingenting nytt under solen…
Nämen, gomorron yxskaft%u2026
Sa´ jag för mig själv härom morgonen när jag läste Nyans insändarsida.
Plöstligt engagerar mördarsniglarnas liv och leverne några stadsboende skribenter. Av förekommen anledning förstås – eftersom stadsboende centerpolitiker nyligen lyft problemet till en högre nivå. Liksom.
Ingenting är ju som bekant nytt under solen. Problemet med mördarsniglar, eller spansk skogssnigel, är vid det här laget gammalt. Mellan tummen och pekfingret – åtminstone femton år i stan med omnejd.
Och i stan finns också pionjärerna i snigelbekämpning, människor som ansträngt sig mycket för att hindra spridningen, men ändå inte lyckats.
Där jag bor (på bonnlandet) har den spritt sig otroligt de senaste åren. För ett par kvällar sedan saltade jag ihjäl 156 stycken på en liten stund.
Det går väl an att hålla den utanför tomtgränsen om man bor i stan och är flitig snigeljägare, men på landet är det en omöjlighet. Den stortrivs i åkrar och fuktiga diken och är spridd på så stora områden att det inte finns någon chans att bekämpa den med enkla medel.
Och några andra medel finns ju inte.
Det forskas nog, men något effektivt bekämpningsmedel har man inte hittat efter vad jag förstått.
I fjol läste jag vad en tillfrågad europeisk expert på området sagt om den spanska skogssnigelns framfart i Sverige.
– Den har kommit för att stanna och går inte att utrota.
Hans råd var att vi ska anpassa oss och våra odlingar till den!
Tråkigt, visst, men vaddå – den stortrivs på Åland, liksom bisamråttorna, vildminkarna, mårdhundarna, rådjuren och skarven. Vi är väl inte störtförtjusta i alla de här djuren, men vi ska komma ihåg att de kommit hit med mänskans hjälp allihop, utom möjligen skarven då.
Så lycka till i stan, med snigeljakten, även om den är sent påkommen.
I Storbritannien behöver hundägarna lära sig kovett, skriver tidningen Farmers Weekly.
Under de tre senaste månaderna har nämligen tre människor dödats när de vandrat med sina hundar genom hagar med betande kor och kalvar.
Det är hundarna, inte människorna som är problemet. Korna har gett sig på hundarna för att försvara sina kalvar och hundägarna har kommit i vägen för de irriterade kossorna. Nu har man tagit fram en skylt med lämplig varningstext som ska lära hundfolket litet kovett.
Det behövs nog litet mera kovett här också emellanåt. Vi på landet konstaterar allt som oftast att folk numera är så urbaniserade att de inte alls vet vad som gäller i förhållande till lantbruket, dess djur, odlingar och privata områden.
Det enklaste sättet att komma till rätta är faktiskt att fråga och prata med varandra. Vi pratar ju samma språk, eller%u2026
