DELA
Foto: Felicia Bredenberg

Ingen fjäril men en Lilla My

Jag tror jag var cirka tolv när jag först började önska mig en tatuering. Min mor, tack gud för det, tillät det inte.

Det skulle säkert ha blivit någonting i stil med en fjäril på högra axeln om jag då hade fått bestämma – och inget fel med det, det är bara inte min stil.

Nu när jag över tio år senare äntligen har gjort jag slag i saken så fick det bli två tatueringar på en och samma gång. Ska det va’ så ska de’ va’, så att säga. På mina vänstra revben finns sedan en liten tid tillbaka koordinaterna till min favoritplats i världen.

Behöver jag säga att den finns på Åland?

Idén kom från min syster, vi tänkte att det kunde vara någon slags syster-tatuering, men jag är den första av oss fem systar som förverkligar den.

På min högra vrist har jag tatuerat in en av mina stora förebilder, nämligen Lilla My. Lilla My står på sig trots sin litenhet, är snabbtänkt, nyfiken och är inte rädd att bita till då det behövs.

Och så gillar jag hennes frisyr, jag apar efter den så gott som varje dag.

Jag har många idéer på nya tatueringar som jag hoppas kunna förverkliga i sinom tid, till min mammas stora förskräckelse.

Hon har både ringt och skickat meddelande till mig om att hon tycker jag skall tänka till. ”Nuförtiden är man faktiskt mer unik om man låter bli att tatuera sig” och ”gör ingenting förhastat” är exempel på vad hon har sagt till mig.

Jag tror inte heller att mina tatueringar gör mig det minsta lilla mer unik. Men jag tycker de är fina. Så enkelt är det.

Jag var väldans nervös när jag gick till tatueringssalongen. Jag kände hur hjärtat dunkade i bröstet och mina händer blev fuktigare och fuktigare. Handsvett, du käre handsvett. Min ständigekompanjon i nervösa stunder.

Behöver jag säga att jag är rädd för nålar? Är jag enfaldig som ändå frivilligt går igenom det här?

Kanske, men ska det va’ så ska de’ va’. Med facit i hand så var det inte alls så farligt.

Jag tatuerar mig hellre än går till tandläkaren. Så länge man håller blicken stadigt fäst på precis vad som helst men inte nålen så går det fin fint.

Det kittlade nästan, på ett så där irriterande sätt. Ett annat tips är att ha med någon kär vän man kan samtala med, jag hade med tre.