Huliganerna håller på att förgöra mitt älskade Djurgården
Jag är Djurgårdare. Ja, du kan sluta skratta nu.
Hockeylaget, ni vet den där sporten man ägnar sig åt mellan fotbollssäsongerna, har gjort praktfiasko två säsonger i rad. Först åkte vi (vi är vi också i motgång) ur elitserien med buller och bång. När klivet tillbaka i elitserien skulle tas i vinter vek vi ned oss på nytt. Förnedrande är bara förnamnet för en förening som är mesta mästare i puck i Sverige.
Men den verkliga prövningen för oss blåränder är det som händer på Stockholms Stadion och på träningsanläggningen Kaknäs just nu.
Fotbollslaget har startat säsongen uselt. Bara en poäng och ett mål hittills. Sistaplatsen i ligan känns permanent. Spelet har förvisso varit okej några halvlekar, men ändå är vi där vi är.
Och det är inte det värsta.
Nej, det värsta är att några spån som menar att de är mina bröder i att älska den anrika klubben som bildades på Alberget 4a för 122 år sedan anser sig ha rätt att sätta sig över viljan som vi andra 12.000 medlemmar har. Tre idioter gick för en vecka sedan till Kaknäs för att ha ett ”kvartssamtal” med tränare och manager Magnus Pehrsson.
MP, som han kallas, uppfattade det hela så hotfullt att han valde att avgå. I samma ögonblick kastade också föreningens ordförande och starke man, Tommy Jacobsson, in handduken.
Min älskade förening ligger nu i ruiner. Jag, liksom alla vettiga Djurgårdare lider. Men samtidigt är vi också heligt förbannade. Förbannade för att vårt klubbmärke på nytt släpas i smutsen av ett gäng nollor som anser sig att ha rätt att sätta demokratin åt sidan för att i stället själva bestämma över en stor förening.
I tidningarna gråter nu en av dessa ”grabbar” ut och säger att det inte uttalades några hot. Den menlösa svansen av huliganwannabees stämmer in och menar att MP nog bara använde detta som ursäkt för att hoppa av ett sjunkande skepp.
Det må vara hur det vill med detta, men graden av hot ligger i mottagarens öron, och i detta fall uppfattade Magnus Pehrsson det som så otäckt att alla hans passion, vilja och engagemang försvann.
Kvar står vi andra. Vi som lider och gläds med vårt lag i vått och torrt. Vi som trott och fortfarande tror på lagbygget som MP och Tommy bara hunnit lägga grunden för.
Vi är förbannade. För MP:s och Tommys skull. Men mest av allt för att dessa små människor tror att vi är bröder, att vi är av samma skrot och korn.
Så fel de har. Så ofattbart fel de har. Vi vill inte ha något med dem att göra. Vi hatar allt de står för. För att de tar sig rätt att sätta sig över majoritetens vilja, för att de förstör och förgör. Och för att de motarbetar klubben vi älskar.
Om du är känslig för starka uttryck ska du inte läsa nästa stycke. Det kommer nämligen från ett sargat djurgårdshjärta som fått nog av firmor, huliganer och annat patrask som motarbetar allt som mitt Djurgården står för.
Till dem vill jag säga: ni kan dra käpprätt åt helvete! Ni har inget i min förening att göra.
Jonas Bladh
