Herrarna runt det runda bordet
Fotografen Sebba Södergård lärde mig att inte lämna bandet till kameran hängandes utanför bordskanten när jag ställde den ifrån mig.
Han berättade att han inte ägde något kamera privat eftersom han ”inte är så jävla intresserad”.
Jag brukar få höra att jag svär lite för mycket och jag tror att det är till stor del tack vare Sebba. När jag praktiserade som fotograf med Sebba några veckor sade min mamma en dag till mig ”Men Ida, vad lär de dig där på tidningen egentligen?
Du kommer hem och svär så mycket!”.
Sebba lärde mig att det är en journalists plikt att gå ut och äta lunch varje dag för att få höra vad det snackas om på stan. Därför intog Sebba alltid sin lunch nere på Nikolaj i Sittkoffs tillsammans med en rad andra herrar. Lunchsamtalen genomsyrades av en speciell jargong.
Jag antar att det skvallrades och uttalades okvädesord och att en hel del av Sebbas nyhetsuppslag kom därifrån.
En dag fick jag följa med. Det var en vinter för 7–8 år sedan då tidningarna fylldes av uppslag om färjor som satt fast i drivisen runt omkring Åland. Den enda färjan som lyckades hålla tidtabellen var Eckerölinjens m/s Eckerö. Vi slog oss ner bland herrarna vid det stora runda bordet.
Den snacksalige Svante Lemberg, Gerhard Holmström från Gefoto och delägarna i Viking Line Ben och Stefan Lundqvist från Lundqvistrederierna, är några av de herrar jag minns.
– Det var en dyr kopp kaffe med räkmacka det här, sade den äldre av Lundqvistarna.
– Janå, inga är det väl dyrare än räkmackorna på Rosella heller, sade Sebba med glimten i ögat.
– Jomen där ingår ju åtminstone påtår till kaffet, kontrade herr Lundqvist.
– Hörrdö det där kaffet är ju så jävla äckligt så inga skulle jag vilja ha påtår av det heller, svor Sebba medan han ilmarigt tittade på reaktionerna runt bordet.
Jag minns tydligt hur jag såg att han älskade att vara en nagel i ögat på sitt lunchsällskap. Herr Lundqvist satt tyst och åt sin räkmacka och drack sitt kaffe utan att röra en min.
– Kaffet på Eckerölinjen är mycket bättre, fortsatte Sebba utan att ta någon notis om Lundqvist.
– Nej, det måste jag nog säga: Jag åker faktiskt mycket hellre med Eckerölinjen. De går ju de i alla fall!
