DELA

Hej politiker!

Jag älskar att bevaka stadsfullmäktige. Frågorna är konkreta. Viktiga. Många av dem berör oss alla på Åland – man behöver inte vara skriven i Mariehamn för att tycka till om till exempel Pommern, om en trafiklösning eller om ett grönområde.

Mariehamn är allas vår stad.

Då jag kör hem efter mötena brukar jag grubbla på hur jag själv skulle ha röstat, vad jag hade kämpat för. Svaren är långt ifrån alltid givna men det gör det bara extra intressant.

Så brukar jag svara då folk frågar mig hur jag orkar sitta på era sammanträden och lyssna på allt tjafs.

Precis så uttrycker de sig: Orkar sitta. Allt tjafs.

Jag försvarar er. Pratar om debattglädje, om åsiktsfrihet, om vikten av att representera väljarna och om hur komplicerad och mångfacetterad en fråga kan vara.

Men ibland är det lite för mycket också för mig. Som till exempel på januarimötet då ni inte ens klarade av alla ärenden på föredragningslistan. Då var det just precis tjafs.

Efteråt retade det mig att jag inte räknade hur många gånger en och samma politiker gick upp i talarstolen och upprepade sin sak.

I kväll är det dags igen. Eftersom ni, paradoxalt nog, själva diskuterar hur ni ska förkorta era möten dristar jag mig att ge några råd inför sammanträdet:

– Lyssna på vad andra säger, ni behöver inte älta det som redan sagts.

– Lyssna på vad ni själva säger, ni behöver inte heller älta det ni själva redan sagt.

– Fundera på om fullmäktige är rätt forum för er sakfråga. Skulle det kanske vara mera effektivt att vända sig direkt till en ledande tjänsteman eller till en partikompis i en nämnd?

– Fundera på om ni absolut måste hugga mot den som står för en annan åsikt.

– Titta på ett bandat tidigare möte. Placera handen på hjärtat och ställ er frågan om ni är den smarta, koncisa, välformulerade politiker som ni själva gärna skulle rösta på.

Och slutligen:

– Fundera på vad ni vill att folk ska tycka. Att ni tjafsar? Eller att ni fattar jätteviktiga beslut?

För det gör ni ju.